Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holberg denna benämning. »Vi vilja,» säger han,
»därmed h$fva närmare betecknat själfva andan och
skaplynnet i vissa hans epistlar, bref-formen lämnad för
ögonblicket å sido. Ett snillrikt bref och en följetong
äro på intet vis liktydiga, men en följfetong, om vi
hålla oss vid ordets mera allmänna betydelse, behöfver
å sin sida alldeles icke vara en tidningsartikel »under
linjen», utan kan »trifvas i många former» och likaväl
i epistelstil, som i någon annan. Hur svårbestämligt
detta modäma franska begrepp än må vara i estetiskt
afseende, är det dock oemotsägligt, att det har sin gifna
individualitet. För vår del sammanblanda vi det icke
med detta andra och äldre franska uttryck för den lätta
skrifarten »kåseri»; det yttre tycket mellan dem båda
vilseleder lätt, men det är vid närmare undersökning en
väsentlig skillnad mellan de tvänne arterna. Förstå vi
det rätt, så är kåseriets högsta konst att på ett
tilltalande och underhållande sätt tala (eller skrifva) om
rent ingenting, en konst, som är svår, men i arten af
hokus-pokus och taskspeleri; — följetongen däremot
icke blott medgifver, utan förutsätter till och med, enligt
vår uppfattning, ett innehåll, hurudant detta nu än må
vara, konsten är här att kunna fritt och ogeneradt och
godmodigt leka, men icke helt och hållet »blot til
Lyst».
Skarp iakttagare, fin satiriker, en bildad man och
därtill en världsman är Orvar Odd onekligen i sina
kulturhistoriska utkast och i många sina följetonger; med
största intresse läser man om, hur det gick till, »då
borg-herrn ger gästabud», eller på den tid, »då inga järnvägar
funnos», och hans små skizzer öfver Stockholmslifvet,
hvilka utkommo i början af 1840-talet i flera små häften,
äro värkligt värderika i kulturhistoriskt hänseende. Man
får af dem det mest lefvande intryck af Stockholm
vid denna tid; det vimlar af små fina iakttagelser och
smådrag, som tillsammans bilda ett färgrikt helt. Man
erkänner den värkligt konstmässiga och fina petitessen
i en bit som »Dockor äro folk också», men man
måste äfven ovilkorligen på mycket af hvad han skrifvit
tillämpa Holbergs ord: »ingen konst att koka en soppa,
när man har öfverflöd af kött, ärter och rötter; men
att koka en soppa på en korfsticka, detta är ett mäster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
