- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
346

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det fins en af Orvar Odds dikter, som synes oss
vara det klaraste, vackraste uttryck af den strid, som
helt visst ofta utkämpades inom honom, det är den
vemodiga dikten >En vandrande harpspelare*\

När han var trött af stegen på landsväg och hed
Och middagsvärmens tunga tryckte hans hufvud ned,

Hans vana då och hans tröst det var
Från unga dar

Att fatta sin harpa och att dikta sig en sång.

Med nyfödd kraft han började därefter igen sin gång.

När lifvets mörka skuggor bredde sig för hans syn
Och det samlade sig åskor kring hans inres himlabryn,

Hans vana och hans tröst då var
Från unga dar

Till harpans raska anslag att sätta sång och dikt.

Så lyfte han åter blicken med hopp och tillförsigt.

När all den eviga uselhet, som genom världen går,

Brottades med hans styrka och gaf hans hjärta sår,

Hans vana då och hans tröst det var
Från unga dar

Till lekande harpotoner att höja sin röst.

Då reste han nacken stolt igen, med vidgadt bröst.

Så med sin sång och harpa från gård till gård han drog,

Det var ett lif af frihet och skämtsamt nog,

Det nu en gång hans vana var
Från unga dar

Att sjunga sig så till dager, när natt låg på hans själ,

Att sjunga sig fram i världen, när sargad var hans häl.

Ej endast »harpan» — musiken, dikten,
författarskapet — tyckes således hafva varit honom nog för att
»sjunga till dager, då natt låg på hans själ»; — han
måste äfven draga »från gård till gård», och detta
kringirrande har satt sin starka prägel på hans
författarskap och diktning.

Om sin starka reslust skrifver han till Wendela
Hebbe i maj 1845 • *Ja£> har ofta med mig själf gjort den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free