Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 20 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning (Europas slaler och slafveriet) - 3. Slafveriet å San Domingo; negerupproret därstädes 1790; republiken Haiti; slafhandelns afskaffande i Danmark; i Sverge; Europas öfriga makter; »likkisteskadern»; visitationsrätten och dess följder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt dukade äfven under för klimatet. Herraväldet öfver kolonien stannade nu i
händerna på Toussaint l’Ouverture, en af afrikanska rasens ädlaste män,
negerhärens general. Slafveriet upphäfdes 1793; de svarte arbetade som meddelägare,
deras lön bestod af en tredjedel af skörden, och välståndet växte hos befolkningen.
Toussaint, som låtit utnämna sig till president för lifstid, önskade, att San Domingo
visserligen skulle erkänna Frankrikes öfverhöghet, men för öfrigt vara själfständigt.

Napoleon uppträdde emellertid ytterst våldsamt och trolöst mot den nya
republiken. Han sände en armé under general Leclerc att underkufva ön; de
svarte försvarade sig tappert, men under ett vapenstillestånd blef Toussaint på
svekligt sätt fängslad och förd till Frankrike.

Redan 1794 hade beslutet om slafvarnes frigörelse återkallats; men under de
»100 dagarna» upphäfde Napoleon åter slafhandeln; det lyckades honom dock icke
att förmå republiken Haiti, som ön nu kallade sig, att åter erkänna Frankrikes
öfverhöghet. Bourbonerna erkände officiellt dess oberoende 1825, och härmed
hade Frankrike förlorat en af sina värderikaste kolonier, och negerrasen vunnit
sin första och under lång tid sin enda själfständiga utomafrikanska besittning.

Tvärsektion af slafskeppet Brooks. Efter C. B. Wadströms »Essay on Colonization».

Först år 1848 upphörde fullkomligt slafveriet i de franska kolonierna, då den
republikanska regeringen utfärdade lagen om alla slafvars omedelbara frigifvande.

Frankrike är alltså det land i Europa, som gjorde ett första litet försök att
ej endast kväfva slafhandeln, utan upphäfva orsaken till denna handel, själfva
slafveriet. Att försöket föranledde negeroroligheterna å San Domingo, blef
sedermera en anledning för andra makter att ej uppträda förhastadt i denna
angelägenhet. Man nöjde sig tills vidare med att ytterligare söka kväfva den allt grymmare
slaftrafiken.

Äran att hafva varit det första land i Europa, som verkligen afskaffade
slafhandeln tillkommer Danmark och dess d. v. minister Bernsdorff. År 1792 utkom
en kunglig förordning, som från och med slutet af år 1802 förbjöd denna handel
på de danska besittningarna.

Sverige slöt 1813 ett fördrag med England att afskaffa slafhandeln, och
Holland ingick ett liknande 1814, Portugal först 1836. Men icke förr än år 1839
stämplade påfven Gregorius VI slafhandeln såsom fördömlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>