Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 22 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning (Europas slaler och slafveriet) - 3. Slafveriet å San Domingo; negerupproret därstädes 1790; republiken Haiti; slafhandelns afskaffande i Danmark; i Sverge; Europas öfriga makter; »likkisteskadern»; visitationsrätten och dess följder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Längdsektion af slafskeppet Brooks. Efter C. B. Wadströms »Essay on Colonization».

Makternas sammanslutning på
Wiener-kongressen är redan omnämd. En ny
traktat, kallad »quintuplefördraget»,
ingicks år 1841 mellan de fem
stormakterna England, Österrike, Frankrike,
Preussen och Ryssland, men ratificerades
ej af Frankrike, som hyste betänkligheter
mot att låta fartyg med fransk flagga
undersökas af engelsmän.

Trots allt detta fortfor dock
slaftrafiken i smyg. Det såg ut, som om
hindren och förbuden till ytterlighet
äggade äfventyrslusten och vinstbegäret, ty
ju större svårigheter, som lades i vägen
för människohandeln, desto högre steg
varans värde.

Då utsände England 1819 en eskader
af kryssare, den s. k. »likkisteskadern»,
hvilken vid Afrikas västkust skulle hindra
utskeppandet af slafvar från afrikanska
hamnar eller ock anställa jakt på de
slafskepp, som lyckats slinka undan
deras vaksamhet. Af så mycket större
betydelse blef det nu för slafhandlarne
att skaffa sig små och snabbseglande
skepp. Följden blef, att slaftrafiken
under 1820-talet var oändligt mycket
fruktansvärdare än någonsin förr. Detta
orsakades äfven af den s. k.
visitationsrätten, påbjuden genom traktater mellan
makterna, hvilken förlänade örlogsskeppen
rätt att, hvarhelst de mötte ett misstänkt
fartyg, visitera detta; fanns det då
ombord en öfverflödig mängd proviant,
särskildt vattentunnor och ris, skulle ett
enda eller flera af dessa förhållanden
vara nog att döma fartyget för »god
pris», så vida ej kaptenen kunde gifva
tillfredsställande bevis på sin oskuld[1].

Hvad delta »instufningssätt» betydde,
visas bäst af siffror; från år 1819 till
år 1847 inskeppades 2,758,506 afrikanska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>