Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 3. Inflylandet på Förenta Staternas ekonomi af striden mellan Napoleon och England; grundläggandet af Amerikas industri; skiftning i partiställningen: frihandlare och protektionister; bomullsperiodens början; »the Cotton-gin» 1792; slafveriets tillväxt; Söderns uppsving; John Calhoun; Henry Clay; Daniel Webster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjordes, då Louisiana, Missouri, Texas, Nebraska m. fl. ofantliga områden lades
under deras välde, ehuru nominellt ingående som förbundsstater i den stora unionen.
Medan Södern genom denna nya produktionsgren erhöll ett lifligt uppsving,
stannade Norden tillbaka i utveckling och hämtade sig endast långsamt ifrån
följderna af kriget. Visserligen uppväxte stora handelsstäder, som blefvo säten för
inhemsk industri, men denna hade ännu icke nått en blomstring, som gjorde den
till en politisk makt af någon större betydenhet.
Icke underligt sålunda, att denna makt för lång tid kom att hvila i Söderns
händer. — Detta var den period, som blifvit kallad »bomullens utan idéer».
Den föregående korta periodens främste man hade utan tvifvel Thomas
Jefferson varit; det var han, som genom »själfständighetsförklaringen» först uppställde
»de eviga och oförytterliga mänskliga rättigheterna» såsom ett praktiskt mål för
politiken. Det var han, som mer än någon annan bibragte sina medborgare det
stolta och upplyftande medvetandet af att de voro en nation och icke blott strödda
grupper af olika yrkesarbetare i en mängd småstater. Utan Jeffersons
»själfständighetsförklaring» skulle kriget mellan Amerika och England för det öfriga Europa
stått såsom ett vanligt bondeuppror; genom Jefferson tog det världshistoriska
proportioner.
Men »den vise från Monticello» måste själf upplefva, att ordalydelsen i denna
hans »förklaring» förlöjligades i kongressen och att män, som kallade sig hans
lärjungar, införde en helt annan anda i politiken.
De främste af bomullsintressets män voro John Calhoun och Henry Clay, och
deras förnämste motståndare var ända till få år före sin död Daniel Webster.
 |
| John C. Calhoun. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
