Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 5. Interiörer ur slaflifvet i Södern på 1830—40-talet; behandling af husslafvar; plantageslafvar: arbete, föda, bostäder, beklädnad, straff; rymmare; slafannonser; en slafauktion; slafsystemet; prästerligt godkännande däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En neger kan icke fördas oantastad i Södern. Hvarje fri fargad främling,
som visar sig i någon af dess stater, blir misstänkt att vara en förrymd slaf, och
han gripes af hvem som helst. Har han då ej sitt pass, kastas han i fängelse
eller säljes till slaf–—.
En af de märkligaste tilldragelser, jag sett, var inför domstolen i Darlington,
Syd-Karolina: »Två unga vackra damer voro släpade inför rätta af en person, som
påstod, att de voro hans egendom. Man hade svårt att afgöra, om de voro hvita
eller svarta. De hade blå ögon, svart hår, voro väl klädda, fina och värdiga i
sitt uppträdande samt otvifvelaktigt främlingar och fria. Och denne brutale
plantageägare gjorde fordran på dessa värnlösa, oskyldiga och fria unga damer såsom sin
egendom, enär han med dem ville korsa och förbättra sin stock–-»
Det här anförda torde vara nog för att nöjaktigt förklara den afsky och
vrede, som fyllde abolitionisternas hjärtan och förmådde dem att med glödande ord
och kamp på lif och död söka utrota systemet.
Och dock är det här anförda af lindrig art i jämförelse med de skildringar
i hundratal, som förekomma om slafvarnes lidanden.
För kuriositetens skull meddela vi ännu endast några särdeles betecknande
annonser efter förrymda slafvar.
»Charleston Courier», aug. 28, 1838; En slaf, vid namn Tom, efterlyses;
många märken efter piskan.
»Standard of Union», juni 26, 1838: Förrymd: negern John, har sår efter
piskning på rygg, armar och ben.
»Macon Messenger», Syd-Karolina», maj 25, 1837: 100 dollars belöning
för min neger Glasgow och hans hustru Kate — hans rygg är kraftigt märkt af
piskan; hon har ett sår i kinden och många märken efter piskning.
»Standard», Nord-Karolina, juli 18, 1838: Förrymda: en negerkvinna med
två barn; få dagar förut var hon brännmärkt med hett järn — på högra kinden
var bokstafven M inbränd.
»Bee», New-Orleans, dec. 31, 1838: Förrymd: en negerkvinna vid namn
Rachel; märke: hon har alla tår afskurna utom stortårna.
»Helena Journal», Arkansas, juni 1, 1833: Förrymd: Sam, skjuten för
kort tid sedan genom handen; har äfven flera skott i sidan och benen.
»Natchez-Courier», Missouri, aug. 24, 1838: Förrymd: en negerflicka, kallad
Mary, har ett ärr öfver ögat, flera framtänder utslagna, bokstafven A inbränd på
pannan och på kinderna».
Dessa annonser äro på måfa tagna ur den väldiga massa sådana, som fylla
sida efter sida i förutnämda bok, »American Slavery as it is», och som äro
försedda med tidningens namn, datum och årtal*. Det är denna »institution», som
Jefferson Davis** kallar »den erkändt mildaste och mest humana, som någonsin
burit namnet slafveri!»
Till sist äfven en scen från salutorget i Richmond, berättad af en svensk man,
som under åren 1832, 1833 och 1834 reste i Förenta Statema***: »–-
Tidningarne hade redan flera dagar kungjort en annons, ungefär så lydande:
* Se »American Slavery as it is», sid. 63, 77, 78 o. s. v.
** Jefferson Davis, Rise and Fall of the Confederate Govcrnemcnt, vol. I, pag. 78.
*** Se »Förenta Staterna och Canada», af C. D. Arfwedson, 1 del., sid. 246 o. s. v.
Stockholm, 1835.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
