Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 115 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 6. Altontragedien 1837; Channings uppträdande; möte i Faneuil Hall; pöbeldemonstrationer i Norden; stilla i Södern; slaffrågan allt mer härskande i politiken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klappade först på magasinsdörren och begärde att prässen skulle utlämnas åt dem.
Magasinets ägare vägrade; de anfallandes anförare framdrog då sin pistol och sade,
att massan till hvarje pris skulle sätta sig i besittning af den.

Stenläggningen upprefs, stenar haglade, fönstren inslogos och flera skott
aflossades mot byggnaden. Dessa skott besvarades af de belägrade och flera bland
massan sårades. Nu höjdes ett allmänt skri: »Bränn dem inne, bränn dem inne!»
Stegar framsläpades och anstalter vidtogos att sätta eld på huset.

Men först sändes mären jämte en fredsunderhandlare för att söka förmå de
anfallne att utlämna prässen mot villkor, att ingen person skulle förfördelas.
Magasinets ägare svarade åter, att mären borde förr sammankalla stadens invånare att
rädda byggnaden, hvilket denne förklarade omöjligt, enär han vore maktlös gent
emot pöbeln. Han måste återvända till denna med oförrättadt ärende, och nu
hördes rasande rop: »Sätt eld på huset och skjut hvarenda fördömd abolitionist,
som försöker undkomma!»

Med tillhjälp af stegar sattes taket i brand. Fem af försvararne störtade då
ut ur huset, afsköto sina gevär mot pöbeln och återvände in. Därpå sökte
Lovejoy och tvenne andra att komma ut; en skarp gevärssalva mötte dem. Lovejoy
träffades af fyra kulor, af hvilka tre i bröstet: han hade dock kraft nog att springa
in och ropa: »jag är skjuten, jag är skjuten!» hvarefter han ögonblickligen dog.
Båda hans följeslagar voro svårt sårade. Hans vänner beslöto nu att kapitulera,
men detta afslogs af pöbeln; de sökte då fly från det brinnande huset, men få af
dem undkommo osårade de mötande skotten. Därpå rusade massan in, slog
sönder prässen och kastade bitarne i floden.

Nästa dag fördes martyrens kropp till hans hem under massans hånande
tillrop och glädjeyttringar. Han begrofs på en kulle helt nära invid
Mississippi-floden; på hans graf har en enkel sten blifvit rest med följande inskrift:

HIC JACET

LOVEJOY.

JAM PARCE SEPULTO.

(Här hvilar Lovejoy; skona nu hans graf.)

Lovejoys död var för frihetens vänner ett nytt väldigt bevis på att den strid,
de börjat, icke var en blodlös konflikt mellan idéer, utan skulle komma att
medföra verklig och personlig kamp på lif och död

Mordet väckte stort uppseende öfver hela landet; slafveriets försvarare
applåderade blodsgärningen. Dess motståndare rustade sig till ännu större
sammanslutning, och deras antal växte hastigare än någonsin förr.

När underrättelsen om Altontragedien kom till Boston, begärde Channing
jämte 100 af stadens invånare upplåtandet af Faneuil Hall till ett möte för att
uttrycka afskyn öfver detta mord på en kristen präst.

Denna berömda sal, vanligen kallad »frihetens vagga», skänktes till staden
såsom offentlig lokal för möten och föredrag af Peter Faneuil 1742 och har, ehuru
ombyggd och utvidgad, allt sedan användts för detta ändamål. I denna sal hafva
Parkers ljungande ord ljudit, och dess väggar hafva varit vittne till många heta
strider; med dess namn äro förbundna otaliga minnen från dessa frihetskampens år.

Channings begäran blef dock afslagen. Detta väckte i Boston om möjligt
ännu mera uppseende än själfva mordet, och män af alla partier funno, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>