- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
135

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 8. Konfiskerandet af abolitionistskrifter 1835; kongressdebatt om Arkansas; andra seminolkriget 1835; Armistadaffären 1839; missnöje med England; »Creolen» 1841; mr Giddings i kongressen; kongressscener

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rest sig till själfförsvar och som genom ödets lek blifvit kastade midt in bland ett
frihetens folk ex professo, men hvilket dock satt sin fot på millioner slafvars nacke

— hvem skulle tala de ringes och förnedrades sak? Alla vänner af humanitet
och frihet faste sina ögon på samme man, expresidenten John Quincy Adams.
Och man misstog sig ej. Utan tvekan åtog han sig Armistadnegrernas sak. Vid
74 års ålder uppträdde han inför Högsta domstolen för att föra deras talan; han
gjorde detta med ungdomlig entusiasm och med sällsynt skicklighet, lärdom och
vältalighet. Han sparade hvarken spanska ministern, hvars plikt det snarare varit
att anklaga Ruiz och Montez för sjöröfveri, eller presidenten van Buren. Han
talade i tre timmar och vann sitt syfte: afrikanerna förklarades vara frie män,
olagligt bortröfvade från sitt fädernesland.

Inom kort sattes de i stånd att återvända till det hedniska Afrika, efter att
lyckligt hafva undsluppit ett grymt och lefnadslångt slafveri bland de kristna.

I de första kapitlen af detta arbete är redan i korthet skildradt, huru
England sedan århundradets början lagt sig vinn om att söka hämma den
afrikanska slafhandeln. Sedan 1806 hade detta rike förgäfves försökt att förmå Förenta
Staterna till gemensam handling i detta stycke. Amerikanska regeringen höll
endast ett par små fartyg i de afrikanska farvattnen och vägrade att vara med
om visitationsrätten. Den amerikanska flaggan användes därför ock af slafröfvare
af alla nationaliteter såsom täckmantel och skydd för slaftrafiken.

Den år 1841 mellan de fem europeiska stormakterna ingångna
»quintuple-traktaten» * väckte mycket intresse i Förenta Staterna, enär man här väntade,
att de höga kontrahenterna skulle med all sin moraliska styrka söka inverka på
dess regering.

Men i Förenta Staterna rådde alltjämt ett traditionellt misstroende mot
England. Slafågarne, som voro uppretade öfver detta lands hållning i slaffrågan,
gjorde dessutom allt hvad de kunde för att uppblåsa den amerikanska oviljan till
en faktor i motståndet mot det väntade traktatsförslaget.

År 1842 kom emellertid lord Ashburton som Englands sändebud i ett speciellt
uppdrag till Förenta Staterna, och mellan honom och Webster, som då var
statssekreterare, uppgjordes den så kallade »Ashburtontraktaten», som undertecknades
i Washington den 9 augusti samma år. Bland dess förordningar var äfven en,
att Förenta Staterna skulle med en betydlig örlogsstyrka vara de europeiska
makterna behjälpliga att undertrycka slaftrafiken längs Afrikas kust.

Detta väckte gifvetvis oerhörd förbittring hos hela det »antibritiska» partiet,
hvars representanter i kongressen gjorde sitt bästa för att få fördraget upphäfdt.
Det Oaktadt blef det ratificeradt.

Den inhemska slaftrafiken fortgick dock lika oförminskadt längs Förenta
Staternas kuster, dock icke utan att gifva upphof till nya konflikter med England.
Ty det hände understundom, att slafskepp vinddrefvos till engelska besittningar,
särskildt Bermudaöarna, då i och med detsamma slafvarne enligt Englands lagar
voro fria. Slafagarne voro högeligen förbittrade häröfver, och en tilldragelse på
hösten 1841 hade ej bidrog att förmildra deras känslor.

Ett slafskepp, »Creolen», hade afgått från Richmond med en last af 135 slafvar,
ej röfvade från Afrikas kust, utan afsedda till export från Virginiens
slafafvels-plantager. Bland dem var en neger med det mycket revolutionära namnet Madison

• Se sid. 19 detta arbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free