Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 10. Splittring bland abolitionisterna; presidentvalet 1840; »the Liberty party»; adress till slafvarna; abolitionisternas radikalism; fria färgade sjömän fängslade i Söderns hamnar; Samuel Hoarse; presidentvalet 1844; annektionen af Texas; krig med Mexiko 1846; protester från nordstaterna och abolitionisterna; Wilmotförbehållet 1846; Oregonfrågan; Calhouns uppträdande; Söderns vrede; presidentvalet 1848; »freesoilpartiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i sept. 1839 hölls ett antislafverimöte i Rochester, New-York, vid hvilket
under ledning af en framstående ingeniör, Myron Holley, en resolution antogs om
nödvändigheten att bilda ett politiskt parti och det genast för att därigenom kunna
inverka på det förestående presidentvalet. Mr Holley, känd för sitt deltagande i
anläggningen af Eriekanalen, var äfven utgifvare af en tidning, »The Freeman»,
och i denna hade han med ifver och allvar talat för bildandet af »the Liberty
party*, frihetspartiet, hvars egentlige stiftare han således kan anses vara*.
Detla parti skilde sig ej obetydligt från Garrison och de egentliga
abolitionisterna, enär det måste verka med långt flera hänsyn till ställningar och
förhållanden och allt emellanåt »kompromissa» med sina principer. Dock synas i dess
främsta led sådana män som Giddings, Charles Sumner, Henry Wilson, Chase,
Hale m. fl.
Garrison var och förblef, om ej direkt motståndare till, så dock ulan sympati
för det nya partiets politiska program. Det var just nödtvånget att »kompromissa»,
som var honom så starkt emot. Rent, klart, fritt från alla bihänsyn ville han
hafva abolitionisternas program.
Presidentvalet af år 1840 stod som sagdt för dörren; demokraterna hade som
sin kandidat uppställt den d. v. presidenten van Buren, som varit synnerligt lojal
mot deras intressen, så lojal, att han vid sitt tillträde till presidentstolen förklarat,
att han skulle »orubbligt och omutligt opponera sig emot hvarje försök af
aboli-tionistpartiet i kongressen att emot sydstaternas önskan upphäfva slafveriet i
Kolumbia».
Whigpartiets kandidat var general Henry Harrison.
I jan. månad 1840 hade Liberty-partiet ett sammanträde, hvarvid det
diskuterade frågan om alt själfständigt uppställa abolitionistkandidater till statens båda
högsta platser. Följden blef, att Birney blef presidentkandidat och mr Earle, en
framstående kväkare från Massachusetts, kandidat till vicepresidentskapet.
Valkampanjen blef ytterst het och bitter; presidenten van Buren blef till sin egen
stora ’förvåning undanträngd af general Harrison, och det nya parliets kandidat
erhöll endast omkring 7,000 röster.
Detta var visserligen en oerhörd minoritet, men partiet hade dock
organiserat sig och förlorade icke modet.
Det utfärdade till »de förtrycktes vänner i Förenta Staterna» en adress, som
betonade, att humanitet nu inträdt såsom ett nytt element i politiken; att rättvisans
röst skulle börja att göra sig hörd från en ny tribun samt att makten att nedslå
slafveriet låge i valurnans röstsedlar.
En mängd politiska möten höllos och partiet växte hastigt. Många
frihetsvänner, som stött sig på Garrisons och de ultraradikale abolitionisternas djärfva
program, slöto sig med glädje till det mera moderata »frihetspartiet».
Vid ett talrikt besökt konvent i Petersboro, New-York, år 1842 utfärdades en
adress till slafvarne, hvilken proklamerade, att dessa voro berättigade till all den
tröst, uppmuntran och hjälp, som deras medmänniskor kunde gifva dem. De
uppmanades att aldrig bruka våld mot sina herrar och förtryckare eller att låta
uppreta sig till lagbrott. Men de upplystes om, att de ej hade skyldighet att lyda den
lag, som förbjöd dem att lära sig läsa, ty den slaf, som lärt sig delta, »hade redan
besegrat halfva svårigheten att uppnå Kanada, och den slaf, som lärt sig läsa i
* Henry Wilson, Rlse and Fall of thc Slaccpoiccr, vol. I, pag. 547.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
