Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 14. Abolitionisterna verksammare än någonsin; Theodor Parker; lagen om förrymda slafvars återlämnande; den ovilja den väckte; möte i Faneuil Hall; den färgade befolkningens rop om hjälp; Websters agitation; kyrkans hållning; Ellen och William Craft samt Theodor Parker; slafven Shadrach; Thomas Sims; »Onkel Toms stuga»; petition framlagd af Sumner i kongressen 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i Boston blef Thomas Sims ej snart förgäten. Antislafverivännerna
rustade sig till ny kamp och beslöto att genomdrifva Charles Sumners inväljande
i senaten, denne modige slafverimotståndare, Parkers vän och själsfrände samt en
den svarta rasens framgångsrike försvarare. Och årsdagen efter Thomas Sims
gripande höll Parker i Melodeon ett »minnestal» om »the Chief-Sins of the people»,
som länge i sanning kom att lefva i eftervärldens minne; han yttrar häri bl. a.:
»Från det hårda träldomshemmet flydde en man, hvars enda brott var
frihets-kärlek, till folket i Massachusetts. Han kom till oss husvill; Boston härbergerade
honom i ett olagligt fängelse; hungrig, och det gaf honom fångkost att äta; törstig
och det gaf honom slafveriets galla och ättika att dricka; naken, och det klädde
honom i bojor; sjuk och i fängelse bad han om en försvarare, och Boston sände
honom en domare och kommissarie; de satte honom mellan slaffångare, bland de
nedrigaste af människor, och de gjorde honom till sin slaf. Fattig och slagen i
bojor, med unionens regering emot sig, skickade han bud till kyrkorna och begärde
deras förböner; men handelskyrkorna gåfvo honom sin förbannelse. Han bad oss
i vår Guds namn om frihetens sakrament; men i sin treenighets — myntets
treenighets — namn, i sin Guds namn döpte de honom till slaf, och Boston stod
fadder vid ceremonien. Nya Englands handelskyrka sade: ditt namn är slaf; jag
döper dig i guldörnens, silfverdollarns och kopparcentens namn.–»
Ännu väldigare eller åtminstone till sin verkan större straffpredikan var Harriet
Beecher-Stowes »Onkel Toms stuga».
Denna författarinna, som nu med ens blef en af världens mest bekanta
skrift-ställarinnor, var född 1812 i Litchfield i Konnektikut. Hon vår syster till’den
berömde Henry Ward Beecher, en, såsom förut är sagdt, af Amerikas främste
andlige talare, och delade redan från barndomen hans frisinnade humana tänkesätt
och litterära intressen. Båda blefvo betydande skriftställare; han gjorde sig
bekant genom en mera jämnlöpande följd af goda arbeten: »Lectures to young
men», »Industry and Idleness», »Lifethougths», »Life of Christ», »Freedom and
War» m. fl. andra, alla utmärkande sig för en rikedom af nya, friska tankar; hon
däremot skref elt enda verkligt epokgörande arbete, »Onkel Toms stuga»; hennes
öfriga arbeten äro alla vida mindre betydande. Bekant torde vara, huru hon
genom »The true story of Byrons life», hvari hon beskyller Byron för otillåtligt
förhållande till hans halfsyster Augusta, mot sig uppväckte en storm af harm, den
hon med sin broschyr »Lady Byron vindicated» förgäfves sökte dämpa.
Hon gifte sig 1836 med teol. professor Calvin Stowe, anställd vid ett
seminarium i Cincinnati, och utgaf 1843 sin första bok, »The Mayflower».
På våren 1851, just medan sinnesstämningen öfVer Sims gripande var som
mest upprörd, skref den från Washingtonpöbelns anfall under »Pearlaflären»
bekante redaktören för »The national Era», d:r Bailey, till henne och bad henne om
några slafveriskildringar, tillräckliga att fylla några spalter i 2 å 3 n:r af »Eran».
Men skildringen växte under hennes hand, tills den blef ett af den moderna
tidens mest populära verk. Den utkom i bokform 1852. Inom 8 veckor voro
100,000 exemplar sålda, inom elt år 200,000. Före 1856 hade 313,000 ex. ut
kommit. I London utgåfvos 30 upplagor inom sex månader, och en million
exemplar voro sålda redan 1852. Under september månad detta år aflämnade
förläggaren i London till en bokhandelsfirma 10,000 ex. om dagen under fyra veckor
och måste sysselsätta 1,000 personer med tryckningen af nya ex. för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
