Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den skull äfven i häftig tvist med presidenten, hvilken önskade
Lecompton-konstitutionens antagande; men för presidenten hyste Douglas stort förakt; han
kände sig vida öfverlägsen denne, som aldrig varit och aldrig skulle kunna bli en
ledande man*.
I kongressen uppstod nu en strid, som varade i fem månader, och Douglas
arbetade i senaten af all sin kraft för ett förslag af mr Crittenden, att
konstitutionen skulle underställas invånarnes i Kansas eget afgörande.
I huset pågick debatt om samma sak och med ännu större häftighet. De
yttranden som här fälldes äro delvis af stort intresse, enär de redan nu gifva en
föreställning om de Söderns planer, som senare kommit i dagen, nämligen att
ett stort central-amerikanskt kejsardöme skulle bildas med slafveri som grundval **.
Det var Svd-Karolinas representant, James Hammond, som fällde följande
uttryck, sedan han föreslagit, att »Norden och Södern borde ställas ansikte mot
ansikte, för att man måtte se, hvilka resurser en hvar af dem ägde under
förutsättning af skilda organisationer: »Om än Södern», sade han, »icke eröfrar en
tumsbredd ny mark, så besitter hon dock 850,000 kvadratmil och är alltså större än
England, Frankrike, Österrike, Preussen och Spanien tillsammans. Är icke detta
territorium nog för att däraf skapa ett kejsardöme som skall behärska världen?
Det kan uppställa en armé, större än den någon makt på jorden kan sända
emot det, en armé af män, uppfödda på hästryggen och med geväret i hand».
Föröfrigt vore Södern tillräckligt skyddad af sin bomull, ty »ingen vågar
börja krig mot bomullen. Ingen makt på jorden vågar det. Bomullen är
kung!–-Hvad skulle väl hända, om Södem under tre år upphörde att
odla bomull?–— England skulle stå på hufvudet och draga med sig hela
den civiliserade världen utom Södern–-Söderns styrka härleder sig från
harmonien i dess politiska och sociala institutioner. Denna harmoni gifver
henne den bästa samhällsbyggnad i världen och en utvidgad politisk frihet, parad
med fullkomlig trygghet, sådan intet annat folk på jordens yta någonsin haft att
fröjdas åt.»–-Det var ett faktum, att i alla sociala system måste det finnas
tjänare för »lifvets grofarbete», en människokla3s, som är absolut nödvändig för
den klass’ tillvaro, som leder »utvecklingen, civilisationen, förfiningen». Detta vore
samhällets och den politiska styrelsens rätta grundval; en sådan grundval vore
just slafveriet, så mycket bättre än Nordens fria arbete, ty medan »vi lega våra
slafvar för lifstid och behandla dem väl, lega ni edra för en dag och fråga ej
vidare efter dem». Söderns slafvar voro »lyckliga, nöjda, anspråkslösa och på
grund af intellektuel svaghet ur stånd att oroa oss ined några anspråk, utan
rösträtt och politisk makt, medan Nordens arbetare, bröder af vårt eget blod, våra
likar i begåfning, voro förbittrade öfver sin förnedring och utgjorde med sin
rösträtt en politisk makt.»
Detta tal, hvari Söderns ståndpunkt så klart framställdes, var en utläggning
af den kort förut proklamerade satsen, att »den svarte mannen har inga
rättigheter, som den hvite behöfver respektera». Det blef också besvaradt af
nordstatsmännen, bland hvilka Hamlin yttrade sig först, sägande bland annat angående de
fria arbetarne: »De utgöra vår legislation, de uppehålla staten, de äro staten. Jag
kan försäkra denne herre, att de äro icke endast vårt samhälles grundval. De äro
* John T. Morse: Abraham Lincoln, vol. I, pag. 108.
** Nicolay and Hay: Abraham Lincoln, vol. I, pag. 312.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
