Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de män, som rödja våra skogar, de män, som komma våra grönskande kullar att
bära sina skördar, de män, som bygga och föra våra skepp, de män, som bygga
och bebo våra städer, de män, som utgöra den stora massan af vårt samhälle.
De äro, min herre, ej endast de pelare, som uppbära vår regering, men de äro
kapitålerna, som smycka själfva pelarne.»
Striden om själfva hufvudpunkten tycktes emellertid komma till en lösning
sedan »English-billen», så kallad efter sin upphofsman, blifvit antagen af både
Hus och senat samt undertecknad af presidenten. Denna bill, som väckt mycken
harm och rönt lifligt motstånd bland Nordens män, stadgade, att man skulle
hän-skjuta afgörandet till Kansas’ invånare, men vid antagandet af
Lecomptonkonstitu-tionen fästa löftet om utvidgadt landområde samt omedelbart upptagande i
unionen; ett afvisande skulle däremot göra Kansas förlustigt af båda dessa förmåner.
Utgången är i det föregående redan berättad; Kansas invånare läto hvarken
fresta eller skrämma sig.
Men »Douglas’ affall», som det kallades, väckte både häpnad, ovilja och split
inom hans parti, som delade sig i »Douglasdemokrater» och
»Lecomptondemo-krater». En känsla af missmod började påtränga sig Söderns representanter; alla
förstodo, att Douglas’ oväntade hållning i frågan berodde af hans fruktan att ej
bli återvald till senator. Men om Douglas med sitt kända inflytande icke
förmådde samla Illinois med dess många sydstatsvänner, huru mycket mera måste
icke slafpartiet bäfva för utgången i de andra nordstaterna, där utsikterna voro
än mindre gynnsamma!
Å andra sidan hade han genom sitt uppträdande vunnit en stor del af
republikanerna på sin sida, och under »Lecomptondebattens» fortgång hade han i
sin bostad hållit många ifriga rådplägningar med de främsta inom detta parti.
Dessa önskade högeligen hans återval till senator, i hopp om att demokraterna
härigenom skulle än ytterligare splittras och söndras, hvilket skulle främja
republikanernas presidentkandidat vid nästa val 1860. De voro därför någon tid
betänkta att vid senatorsvalet uppställa honom som sin man. Men när det
demokratiska konventet i staten Illinois gillade Douglas’ uppträdande i Kansasfrågan,
förföll planen helt och hållet, och republikanerna föreslogo till senator Abraham
Lincoln, förut staten Illinois’ representant i Huset. Valet i Illinois blef nu med
ens föremål för hela nationens uppmärksamhet. Men fullt säkert torde det vara,
att om ej Douglas »aflallit», för att tala sydstatsspråk, eller om han gjort detta
såsom senator för någon annan stat, skulle Abraham Lincoln aldrig blifvit
Förenta Staternas president eller kommit att spela nagon större roll i sitt lands
historia. Ty intill denna strid om senatorsplatsen, var han i det hela taget en
okänd man, som icke hade någon särskild betydelse i det politiska lifvet och ej
heller imponerat genom sin personlighet eller sin begåfning. Han torde i det stora
hela i dessa stycken hafva varit underlägsen både Seward, Chase och Sumner.
Hans lugn och kallblodighet, som var raka motsatsen till de förres temperament,
gjorde honom emellertid sällsynt lämplig för sin plats i de fruktansvärdt upprörda
tider, under hvilka hans plötsliga upphöjelse skedde.
Han var för öfrigt till sina åsikter en man, omkring hvilkén republikanerna
väl kunde enas. Som bekant hade detta parti ej till uppgift alt bekämpa slafveriet
i och för sig, det hade alltså icke direkt omfattat abolitionisternas program; det
ville framför allt hindra slafveriets utbredande i territorierna. Det hade härvidlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
