Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt och hållet omfattat Henry Clays program, hvilken, Oaktadt han var vän af
slafsystemet, dock på intet villkor ville tillåta dess införande i de »fria
territorierna».
Lincoln var ej heller abolitionist; han var en ifrig beundrare af Henry Clay;
han hade ej direkt bekämpat slafveriet, men var dock i princip dess fiende samt
en målsman för de stora doktrinerna om människans rättigheter. Men framför
allt var han emot en splittring af unionen. Och i Norden frågade öfverhufvud
taget nio personer af tio mindre efter moraliska och sociala principer än efter en
utväg, som kunde bilägga den ovälkomna konflikten mellan slafveri och frihet
och utjämna alla däraf uppkomna störingar i det dagliga lifvets, framför allt
affärslifvets handel och vandel*.
Lincolns reservation emot abolitionisterna och hans sätt att behandla
slaf-frågan har vid upprepade tillfallen ådragit honom förebråelser af antislafveriets
män; till och med en politiker af Henry Wilsons rang ogillar i mångt och mycket
hans uppträdande och säger, att »åtskilliga af hans påståenden och medgifvanden
voro i lika hög grad otillfredsställande och sårande för antislafverimännen,
förrådde för mycket kastanda och fördom mot den färgade rasen och gåfvo starkt
missljud vid sidan af emancipationens proklamationer och de stora uttalandena
i hans senare statsskrifvelser–»**.
Man misstager sig alltså ganska grundligt, om man i Lincoln ser den svarta
rasens korade förkämpe och befriare. Han blef detta, men ej af nit för saken i
och för sig, utan helt och hållet förd af omständigheter, öfver hvilka ej han
härskade. Och han framfördes af det republikanska partiet endast för att omfatta
dettas program. Visst är emellertid, att denna hans ytterst moderata hållning i
den brinnande, stridsfrågan förmådde omkring honom samla en mängd röster från
olika partier, som skulle hafva blifvit bortstötta af en mera utpräglad och radikal
kandidat. Sådan han var, förmådde han sammanhålla och ena hela Norden samt
därigenom rädda unionen och uppnå det mål, för hvilket Förenta Staternas ädlaste
män under så många år ifrigt kämpat: slafveriets upphäfvande.
Valstriden i Illinois 1858 blef alltså af oerhörd betydelse för Förenta
Staternas framtid. Lincoln inbjöd Douglas till en serie gemensamma debatter. Douglas
antog förslaget och bestämde platserna för offentliga mötens hållande. Denna
egendomliga debatt, under hvilken de stridande samtidigt bekämpade hvarandra
och framlade sina tankar och åsikter för allmänheten, fördes å ömse sidor med
stor värdighet och utan att någondera parten förgick sig emot den andra. Men
medan detta kostade den liflige, hetsige Douglas mycken möda, var det en
naturlig och lätt sak för den själfbehärskade och måttfulle Lincoln, hvilken dock
icke kunde afhålla sig från att emellanåt låta sin bekanta torra, äkta amerikanska
humor få litet spelrum.
Det hela blef fullkomliga folknöjen för staten Illinois’ befolkning. I tio- och
tjugutusental samlades människorna till de utsatta mötesplatserna; de kommo i
vagnar från hela landet, medförande proviant och bildande hela läger på falt och
ängar och firande dagen med fyrverkeri, musik och ett glas i muntert lag. Skulle
ej de män, som beredde dem detta nöje, båda bli högeligen populära och värda
att minnas vid nästa presidentval!
* Se John T. Morse: Abraham Lincoln, vol. I chapt. V.
** Henry Wilson: Rise and Fall of the Slacepoirer, vol. II pag. 576.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
