Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans ekonomiska ställning var emellertid allt annat än god, och för att draga sig
fram ingick han som kompanjon i ett litet handelsföretag, som dock bar sig mycket
illa och ådrog honom en skuld, hvilken han först efter många år kunde slutbetala.
Under denna handelstid började han med allra största ifver studera juridik,
hvarmed han fortfor äfven sedan han 1833 blifvit postmästare i New Salem, en
mycket anspråkslös syssla.
En mani för jordspekulationer hade vid denna tid utbrutit i Illinois, och
oerhörda obrukade landvidder skulle därför uppmätas och kartläggas. Den officielle
landtmätaren, John Calhoun — icke att förväxla med den »store nullifikatorn» —
behöfde hjälp och erbjöd den för sin duglighet och redbarhet kände Lincoln arbete
för sin räkning. En kort tids studier gjorde honom i stånd att emottaga anbudet.
Han utförde, om man får tro biograferna, detta nya arbete med den
samvetsgrannhet och pålitlighet, som alltid utmärkte honom och så starkt skilde honom
från amerikanska lycksökare.
Sommaren 1834 blef han åter uppställd som kandidat till lagstiftande
församlingen, och denna gång blef han vald. Bland den oräkneliga mängd småanekdoter,
som fylla de talrika amerikanska Lincolnbiografierna, är äfven följande, som
otvifvelaktigt torde vara faktisk. När valets utgång blifvit känd, gick Lincoln till en
vän, Coleman Smoot, och frågade: »Röstade ni på mig?» »Ja visst!» blef svaret.
»Då måste ni låna mig tvåhundra dollars.» Han erhöll penningarne, för hvilka
han skaffade sig nya kläder. Därpå tog han sin lilla packning i handen och begaf
sig till fots till Vandalia, staten Illinois’ dåvarande residens. Så gjorde Abraham
Lincoln sitt inträde i det offentliga lifvet.
En sorglig episod af hans lif, som af biograferna blifvit mycket romantiserad,
var hans »första kärleksaffär». Man har svårt att tänka sig Abraham Lincoln i
friareärenden: tafatt och bortkommen, med illasittande kläder, oerhördt lång och
oproportionerlig, med tofvigt hår och borstlikt skägg, med gul rynkig hy och en mun,
hvars tunna läppar tycktes draga en linje från öra till öra, men med mörka
genomträngande ögon, bakom hvilkas godmodiga skälmskhet endast få anade det djupa
svårmodet. Utgången blef också olycklig. Den flicka han älskade, Ann Rutledge,
valde en annan, som svek henne, och af sorg dukade hon under i en häftig
feber. Lincoln fick taga afsked af henne strax före hennes död. Men hans
smärta var så stor, att hans vänner fruktade för hans förstånd; de vaktade honom
dag och natt, och först efter lång tid återvann han sin själs jämvikt, åtminstone
till det yttre. Ty molnet af denna ungdomssorg hängde alltid öfver honom och
ökade i hög grad det tungsinne, hvaraf han led. De vanligen förekommande
uppgifterna om Abraham Lincolns glada lynne och munterhet torde kräfva betydlig
modifikation; ty hans skämtsamma infall och kvicka, träffande historier dolde icke
sällan hans verkliga sinnesstämning, om hvilken dock de djupa, ofta sorgsna ögonen
brukade skvallra.
Han blef visserligen gift några år senare med miss Mary Todd, men torde
näppeligen varit synnerligt lycklig i sina husliga förhållanden eller också lycklig
under »resignation». Den egendomliga giftermålshistorien brukar ofta af skildrare
fullkomligt utelämnas eller också[1] framställas i en dager, som ej är tillförlitlig.
För mycket har dock blifvit sagdt därom, för att saken numera skulle kunna med
tystnad förbigås i en Lincolnsskildring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
