Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 2. Slaffrågan framträder allt mera; general Butler och »krigskontraband»; general Frémonts emancipationsorder; general Hunters dito; Lincolns missnöje därmed; hans svåra ställning; hans budskap till 37:de kongressen; diplomatisk förbindelse med Haiti och Liberia; slafveriets upphäfvande i Kolumbia; upprättandet af skolor för negrer; rasoviljan växer; motsatta åsikter angående behandlingen af rebellernas undanrymda slafvar; svårigheter; de lojala gränsstaternas slafvar; Lincolns budskap i mars 1862; försök till öfverenskommelse med gränsslafstaterna; negrers användande till soldater; negerregementen; Söderns vrede och grymhet mot negersoldaternas familjer; negersoldaternas familjer frigöras; fördrag med England om afrikanska slafhandelns undertryckande; yrkan om allmän slafemancipation; Lincolns tvekan; Nordens nederlag i kriget; slaget vid Antietam och slafemancipationsproklamationen d. 22 sept. 1862; frihetsediktet den 1 jan. 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandling hade kvinnan och barnet undergått af sin ägarinna, enär deras
husbonde var med den konfedererade arméen, och anledningen till tortyren var att
kvinnans »man» låtit värfva sig af de federerade. Och nu, mina herrar, kunnen
I inför dylika djäfvulska handlingar stå upp och tala om okonslitulionella
lagar? Jag säger er, att slafveriet är ett organiseradt uppror, och I kunnen aldrig
vinna fred, så länge det finnes till inom Förenta Staterna; och jag hoppas till
Gud. att I icke’ skolen la. fred, förr än slafveriet utplånats från dessa Förenade
Stater.»
Inför det la kraftiga språk förstummades mumlet om dem, som »hade negrer
i hjärnan* och som voro framskjutna »af gamla ogifta damer, som bilda föreningar
samt af dessa präster i hvita halsdukar, hvilka i stället för alt predika den
korsfäste Kristus, gå omkring och predika Sambo i kedjor».
Billen blef antagen med öfvervägande majoritet.
Äfvenledes ingicks ett fördrag med England om det fullkomliga
undertryckandet af den afrikanska slafhandeln, och detta åter gaf anledning till att frågan
om den inhemska slafhandeln blef upplagen i kongressen. Trots åtskilliga
protester, blef ett förslag godkändt, som för alltid förbjöd människohandel inom de
Förenade Staterna. Och därmed slöts ett af de svartaste kapitlen i världshistorien.
Så hade då slafsystemet skridit steg för steg framåt mot sitt slut; det fattades
nu endast det sista afgörandet: upphäfvandet af själfva slafveriet. Och när detta
lät vänta på sig, höjdes otåliga röster, som påyrkade snar handling. Så
adresserade utgifvaren af »New-York Tribune» den 19 aug. under rubriken »En bön från
20 millioner * ett öppet bref till presidenten, hvari han betonade nödvändigheten
af slafveriets snara upphäfvande. Samtidigt infann sig i Washington en stor
deputation från Chicagos protestantiska prästerskap; dess ärende var att påverka
presidenten i samma syfte. Talrika andra prästerliga deputationer sökte äfvenledes
inverka på honom. Orsaken till denna ifver var förnämligast, att ett stort parti
förefanns i Norden, som, i grund och botlen Söderns allierade, arbetade på
åstadkommandet af fred på basis af ett Nordens erkännande af Södern såsom
själf-ständigt rike. Slafveriets upphäfvande skulle omöjliggöra denna af republikaner
och abolitionister fruktade kompromiss. Presidenten själf önskade af samma skäl
att kunna utfärda sin länge påtänkta emancipationsproklamation. Men Oaktadt
han med stor vänlighet mottog alla deputationer, vägrade han att lyssna till deras
föreställningar, alltjämt upprepande detta redan förut citerade ryktbara yttrande,
att hans uppgift var att rädda unionen och hvarken alt rädda eller tillintetgöra
slafveriet.
Den »tvekan», för hvilken han ännu vid denna tid beskylldes, var dock, som
sagdt, endast skenbar; i själfva verket bidade han endast en lämplig tidpunkt, för
att taga delta stora, viktiga steg. Och med hvilken längtansfull otålighet bidade
han den icke! En enda seger å de federerades sida vore nog för att han skulle
våga steget. Men krigslyckan hade på sista tiden visat sig förnämligast gynna
Söderns skickliga generaler. Under årets (1862) tre första månader hade
unions-trupperna ännu haft framgång; goda nyheter hade kommit från alla håll, där
unions-arméerna slodo, från Mill Springs i Kentucky, Roanoke Island i Nord-Karolina,
forterna Henry och Donelson i Tennessee, Pea Ridge i Arkansas, den lilla ön
N:r 10 i Mississippifloden, underrättelse om intagandet af New Orleans i Louisiana
och commodore Farraguts sagolika fard genom kulregnet å Mississippifloden; vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
