Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 4. Grant eröfrar Richmond, 3 april 1865; general Lee kapitulerar, 9 april; Lincolns besök i Richmond; general Anderson hissar stjärnbaneret å fort Sumter; Garrison hedrad; anslag i Södern mot Lincoln; Lincolns mord; allmän sorg; Lincolns jordafärd; mördaren skjuten; Jeff. Davis’ flykt, hans tillfångatagande och sista år; »rekonstruktionsarbetet»; presidenten Johnson; den svarta rasen fri, men rättslös; Ku-Klux-Klan; trettonde och fjortonde amendementet till konstitutionen; abolitionisternas arbete slut; »The Liberator» upphör, 31 dec. 1865; Garrisons afskedsord; den färgade befolkningen erhåller rösträtt, 30 mars 1870; Negrernas nuvarande ställning i Amerika; jäsande rashat; »slafveriets återinförande»; tillståndet i Västindien och å Haiti; negerfrågan ännu olöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skulle ett dylikt kolönisationsförsök lända den svarta rasen till gagn och
framåtskridande?
Frågan besvaras af en berömd författare i hans framställning af det
nuvarande Västindien och Haiti*: >Hvad Västindien beträffar, har dess förra välstånd
försvunnit. De svarta raserna ha under sakernas nya ordning mångfaldigat sig
till ytterlighet. Där de under britisk öfverhöghet lämnats åt sig själfva, vare sig
de utrustats med de framåtskridna europeiska folkens institutioner eller icke, ha
de icke utvecklat de naturliga hjälpkällorna hos de rika och fruktbara länder de
fått öfvertaga. Icke heller visa de minsta lust till att ägna sig åt denna uppgift.
De beskrifningar, som redan för flera år sedan lämnats oss af författare och
poli-tici öfver några af de västindiska öarna, likna berättelser om en förgången
civilisation. Förfallande hamnar, som fordom fylldes af skepp, förstörda varf, i hvilka
förr en liflig handel pågick; officiella byggnader, som falla i ruiner och täckas af
tropiska klängväxter; öfvergifna grufvor, och skogar, som allt mera utbreda sig —
déssa äro några af tecknen på den inträdda förändringen. Från Haiti, hvarest de
svarte under den största delen af århundradet varit alldeles oberoende af hvarje
europeisk makt, ha vi en ännu dystrare skildring. Revolution har följt på
revolution, ofta ledsagad af upprörande brott; under de yttre formerna af europeisk
styrelse ha alla former af fördärf och tygellöshet varit rådande; handeln har mer
än en gång nästan kväfts af dessa politiska omhvälfningar; landets hjälpkällor
förbli outvecklade; samfärdseln med de hvita raserna uppmuntras icke, och den
svarta republiken säges långsamt gå tillbaka i stället för alt gå framåt.»
Med denna korta öfverblick öfver den svarta rasens nuvarande ställning i
den nya världen sluta vi detta arbete.
Vår skildring torde hafva ådagalagt, att negerns frigörelse är ett gripande
sorgespel, där mänskliga passioner bjärt framträda, där människonaturen äfven
visar sig i sin ädlaste dager, men icke dess mindre elt sorgespel, öfver hvars sista,
kanske mest skakande akt täckelset ännu icke uppgått.
• Benjamin Kidd: Den sociala utvecklingen, pag. 288, 280.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
