Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
grunden var et tap for Sverige, forsaavidt som Sverige
ønsket en fastere union, var forøvrig allerede i 1860 uttalt
av klartskuende svenske blade, som «Aftonbladet» og
«Upsala»Posten». Norges nederlag i statholdersaken maatte
nemlig i allerhøieste grad vanskeliggjøre enhver «revision»
eller forandring av riksakten, hvortil jo krævdes det norske
folks frivillige samtykke. Og revisionssaken var for sven»
skerne den egentlige hovedsak, statholderposten en bisak.
Det viste sig ogsaa under den nye unionsstrid, fra 1866
av, da Dunker og Bjørnson stod sammen, at erfaringen
fra statholderstriden var blit en platform, et utgangspunkt
for deres kamp mot det nye unions»forslag. Hvad der i
1859 skilte dem ad, var det, som i 1866 førte dem
sammen.
Det er i denne sammenhæng interessant at erindre,
hvordan striden senere utviklet sig. Efterat den Fredrik
Stang’ske regjering hadde føiet statsminister de Geer i
nedsættelsen av en ny unions»komité i 1865, og denne
komités forslag til en ny foreningsakt fra 1867 var antat
av den svenske riksdag, men med knusende flertal for»
kastet av det norske storting i 1871, — efter dette nederlag
for den nærmere sammenslutnings politik blev statholder»
posten paany besluttet ophævet av det norske storting og
beslutningen sanktionert i norsk statsraad i 1873.
Den «morgengave», som kong Karl ikke fik lov av det
svenske folk at bringe Norge i 1859 og 60, fik hans bror
og efterfølger kong Oscar II endelig frembære i 1873.
Og det uten nogen kontant betaling eller noget for
norske statsmakter bindende løfte om vederlag. Dog gik
Norge frivillig i det følgende aar, 1874, med paa en ny
mellemrikslov, og to aar efter, noget mindre villig, paa en
myntkonvention.
Under statholderstriden hadde man fra svensk side
dels truet med opløsning av unionen, dels krævet en
revision av unionskontrakten, men i en saa uvenlig tone,
at det laa nær at tænke paa en tvangsrevision. At man
virkelig i Kristiania i 1859 og 1860 aldeles ikke var uten
krigsfrygt, fremgaar allerede av overskriften paa «Morgen»
bladet»s før nævnte «Rævbælgartikel»: «Vil «Aftenbladet»
ha krig?» — men endnu sikrere av en artikel i «Morgen»
bladet» for 23de april 1860, hvori der tales om de mange
talemaater om krig, om overfald fra Sveriges side, som
gjenlyder paa alle gatehjørner». Men forfatteren av denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
