Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
särdeles inverkan, hvarken af sednare tider eller sed-
abbreviation och korruption, småningom blifvit förkortade;
hvaraf man velat sluta, ntt språken ursprungligen, och i
fordna dagar, bestått af längre och mångstafviga ord. Till
denna hypotes skulle vi kanske kunna lägga cn annan: att det
nemligen synes (för att sluta efter Finskan), som språken
i gamla tider, vid en stigande kultur, blifvit gjorde
lång-ordigare; och hvaraf vi tro oss kunna sluta, att de
ursprungligen, d. v. s. i en vida aflägsnare forntid, bestått af idel
korta ord. I hvartdera af dessa fall, motsäger Finskan icke
dessa båda hypoteser, hvilka, så hvarannan motstridande de
än månde synas, alltfürväl med hvarandra kunna
samman-jemnkas. Tvertom tyckes den, genom sjelfva karakteren
såväl af sin språkbyggnad som ordbildning, bevisa, att
den på engång står högst på en uråldrig kultur, och lägst
på en sentidigarc. Ty jag skulle knappt tro att i hela
språket finnas 50 enstafviga ord; men blir det fråga oin
fler-stafviga: då tror jag Finska språket kan uppvisa, hvad
kanske intet annat, utom måhända Grönländskan och andra
mindre kända tungomål, kan förete, nemligen 8, 9, till 11, 12,
13, — ja till och med till 10, 17 och 18 stafviga ord (och
derutöfver) de der dock alla äro enkla, men — till sitt
begrepp, så sammansatta, att de ofta icke utan omskrifning
af flere meningar kunna uttydas; och äfven då, högst
ofullkomligt. Af sådana ord finnes i Finska språket ingen brist:
ja de flesta af dem kunna få denna uttänjning, då man vid dem
vill sammanbinda flere begrepp, hvilka dock alla så
sammansmälta till ett grundbegrepp, att de knappt från
hvarandra kunna urskiljas, som t. ex. 9f)nttàt)tte(cil!ätt6mt)t)Mtå:5
bàinlliepöfjiin (ja-just-af-vår-oförmåga-att-icke-kunna-samman
-verka-till-en-sraåningom-ske«nde-närinare-för en ing). Nu
finner man häraf strax, att det Finska ordet är, i sjelfva
verket, icke blott mycket kortare än alla de många deremot
svarande Svenska, tillsammantagne, utan ock ojcmnförligt
vackrare, emedan det uttrycker ett ackord af idel veka
vokaler, interfolierade med, till det mesta, likstämmiga
konsonanter. Men livad som härvid likväl är det märkvärdigaste,
är att hufvudbegreppet (förening), som i Svenskan
kommer sent omsider, och ställes sist, står i Finskan deremot
främst i spetsen för hela orilet, hvilket derefter bildas genom
aammanfogning af idel suffixer, hvilka i och för sig sjelfva
betyda intet, d. v. s. icke utgöra något eget ord i språket;
men genom det läge de erhålla in uti ett annat, hafva
de, en och livar, sin särskilta, ganska noga iakttagna,
bemärkelse. För att nu äfven gifva ett exempel på ett ord,
som går hvad vi kalla — i Dur, så betyder t. ex. fjOtsVfls&Uts
ta«ut t tet-, te s tes mats to? mi s ans fa«fin
"äfven-hans-egna-om-hvilka- han- icke- har- förmåga- att- låta- sig- oftarc-omvårda.’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
