Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— XXII —
grannt uttryckte, samma grundsanningar hvilka tjenat
Zerdusht,’) Anaximandros, Xcnophanes, Diogenes,
språks höga ålder, hvilket vi redan förut (i O t a v a 1. D.
1>. 31, 32), sökt bevisa på en annan, motsatt, väg, hvilken
öppnar sig för oss, genom forskningar inom våra egna
häfder.
12) Som bekant är, lärde Zoroaster eller Zeretoschtro (jfr
p. 31,32) att "af intet hiir intet." Det var härifrån han
utgick, härpå Byggde ban sitt syste’m, och härifrån slöt han
att det således måste vara en ursprunglig princip,
evig och o ä o (I e 1 i g. Härifrån utgick, äfven
Anaximandros (sam vur född omkring (ilO år f. Chr.), hvilken,
afGre-ker, skall varit don första, som uttaltc denna caU;
hvarifrån han slöt att det ursprungligen måste finnas något,
som i sig sjelft är o f ö r ä n d e r I i g t, hvilket är orsak till
alla de föränderliga tingen. Efter honom uppförde äfven
Anaxagoras, från Klazomene, (omkring 500 år f. Chr.)
sitt filosofiska system, på samma grundsanning: och äfvenså
skall Democritus, från Abdera, (omkring 400 år f. Clir.)
i sitt arbete om Verlden och dess Natur, hafva utgått från
denna sats, då han slöt att det ursprungligen måste finnas
något, hvilket, enligt liKns åsigt, bestod i Atomerna
och R u m sn e t: samtidigt med hvilka han antog U ö r e I s e n
och Tiden. Äfven Xenophanes, från Kolophon, stiftaren
för den Elealiska skolan (som lefde omkring 550 år f. Chr.)
började med att filosofera ifrån samma sats; hvilken ban
dessutom omkastade, eller betraktade från en annan, ny,
synpunkt, hvilken man uttryckt ined orden: "ex nihilo nihil
ßt, et in ni/iiium nihil revertitur." Samma lära framställde
äfven hans vän Parmenides, hvars sats var: "hvncl som är
är; och hvad icke ar, är icke." Af allt det anförda finner man
således, att denna grundsanning: "af intet blir intet", var
ett resultat af den tidens djupaste filosofiska forskning, och
inneslöt fordomdags mycken visdom. Såsom någonting
märkbart, förtjenar nu anmärkas: att bland de tusendetals
filosofemer, som ännu finnas i Finnarnes mun, är intet så
allmänt, som detta de gamles kausalitets-begrepp, uttryckt
ined samma ord, men, genomett fnit maniemcnt nf språket,
så framstäldt att det tautologiska dubbla upprepandet af
ordet intet, derigenom undvikes. Man hörer nästan hvarje
bonde, tidt och ofta, säga: gt fe töbiiltfà fonntjf! eller (?i fe
IÖt)C? tObiäiM , eller gl tUfiiÄätä niitrtän tutcf; utom flera
härmed mer eller mindre synonyma ordspråk’t. ex. (Et ttjbjä
föffi ptJStijMrt pyü)f! O. s. v. äfvensom de säga: ic ön tcf)tt),
fuin Otl tcbtt), eller ,td)tl) feifoo . . . : . (hvad som är, är).
Om flere af dessa de gamla Finnarnes filosofiska åsigter
kan man jemföra O t a v a 1. D. p. 73, m. (1. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
