Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
O tron dock Dikten! Varselfull, last ljuf,
Hon hvilar vid en blomsterhöljd Vesuv
Uch hör just nu, hur ödets mullring ljuder
Och under lavans täcke elden sjuder.
Vid hafvets stränder aningsfull hon står
Och stiltjen ser, som stormen föregår.
Skall hennes siarvarning ohörd vandra?
Skall hon bli misstrodd evigt som Kassandra?
För hvarje känsel, skarp, som sångarns är,
Af åskor laddad käns vår atmosfer.
Ett fosforsken, Hugo, kring kölen stänker,
Der högt på mörknad våg ditt storskepp blänker,
Och Swinburne, Englands sjuka näktergal,
llar välljudstoner af oändligt qval,
Kring de koraller, som Turgenjev bryter,
Ett verldshafs sorg i salta tårar flyter,
Och Heyse s glatta, vågrätsjemna form
Ibland en krusning har, som bådar storm,
Och Ibsen, han, som pejlat djupast ned —
Tror du, att perlan, som han vann, är fred?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
