Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digades fastighetsägare vid Östra Hamngatan att »sko»
hamnbrädden med sten, hvar och en utanför sitt hus. Så har det
så småningom gått till förbättring och försköning.
Till det förstnämnda resultatet få vi kanske äfven
hänföra anbringandet af de stenpelare och järnlänkar, som till
värn för åkande och gående följa utmed kanalsidan. De
tillkommo år 1805. Därförut tjänade antagligen den då
befintliga trädplanteringen som afledare för olycksfall, och att
den åtminstone tog skönhetens pris lider väl intet tvifvel.
Men vi ha äfven andra synpunkter för den vackra taflans
betraktande. Vi ha först och främst husen, alla oklanderliga
så till det yttre som inre, dock ej,’på två å tre undantag när,
företeende något anmärkningsvärdt i ästetiskt hänseende. Ett
af undantagen gäller DenninghofFska huset. Det är här om
året nyuppfördt från grunden efter ritning af arkitekten W.
Franck, som med detta arbete dokumenterat sig såsom en
högst aktningsvärd byggnadskonstnär. Anskönt fasaden åt
hufvudgatan är mycket kort, har det lyckats arkitekten att
åstadkomma något särdeles imponerande. På sirater och
mångskiftande former har visserligen ej sparats: pilastrar,
balkonger, balustrader, konsoler och lejonformade akroterier
omväxla rikligt, men icke som skulle’dock allt detta gifva
intrycket af något öfverlastadt. Tvärtom finner man harmoni
i det hela och smak i detaljen.
Vid nedrifvandet af den byggnad, på hvars tomt
ifrågavarande lins står, fann man underjordiska källare och gångar, om
hvilkas ändamål man enats i den åsigten, att de varit förvarings-
rum för insmugglade varor. Som bekant är, torde få svenska
städer kunna täfla med Göteborg om den tvifvelaktiga äran att
på sin tid ha stått främst såsom stamort för lurendrejeriet, och
på tal härom må vi ej med tystnad förbigå det s. k. Höhsskci
tullkriget, som på slutet af 1830 talet hade sin härd i huset
midt emot eller ]ST:o 27. Detta hus — sedermera bekant genom
en mycket favoriserad restauration kallad Prins Carl — ägdes då
af handlanden Heinrich Röhss, hos hvilken en grundlig
liusvisita-tion gjordes af från Stockholm för ändamålet särskildt nedreste
tulltjänstemän. Tidens moral var den, att, när det gällde tullsaker,
ställa sig på lagbrytarens sida. Röhss kunde således räkna sina
anhängare i tusental. De förföljde beslagsmännen med
handgripligheter till deras logis, dåvarande Bloms Hotell, på hvars gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
