Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGSPORTSPLATSEN.
bl
upploppet för en stund koncentrerade sig. Snart inbröt dock
rege-mentspatrull och skingrade massan, som nu fördelade sig å olika
gator, alltjämt ökande sin numerär. Det dröjde dock ej länge
förr än Bloms gård åter var medelpunkten för tumultet. Här
sönderslogs resenärernas vagn, stenar slungades i alla rigtningar
ocli skränet var bedöfvande. Yisitationens förste man såg sig
beröfvad sitt intimaste hufvudskydd, sin peruk, som hyfvades i
luften eller lik en trofé bars på käppar ocli paraplyer. Han ocli
lians biträden lyckades emellertid att med eskort af husarer komma
helskinnade till högvakten; men härmed var icke folkmassan
affär-dad, och faran för de stackars tjänstemännen värdt till sist så
stor, att de som ett sista försök till räddning måtte tillgripa
utvägen att, förklädde till artillerister, bryta sig genom den lefvande
förskansningen. Vågstycket lyckades, och sedan ryktet om
detsamma trängt genom lioparne, skingrade sig dessa så småningom,
i det litet hvar knogade af hem till sitt. De värsta orostiftarne
hamnade dock i den så kallade finkan, och ett ansenligt antal
deltagare i nöjet hade af detsamma ett varaktigt minne i såväl
blodviten som stukade hattar ocli sönderrifna gångkläder.
Det sista upploppet af denna art i Göteborg var det rebelleri,
som på aftonen den 9 T\Tov. 1847 uppstod med anledning af ett
tullbeslag hos handlanden Corin i huset näst intill, där det ofvan
nämnda beslaget skedde. Det var ej så omfattande som Röhsska
tullkriget, men måtte icke desto mindre varit stormande nog, då,
enligt uppgift, öfver 1,600 fönsterrutor skulle ha blifvit inslagna.
Östra Hamngatan utmynnar åt söder i
Kungsportsplat-sen, vid hvars sida vi till vänster finna en hiskligt ful
byggnad med tydliga åldersdrag i sitt yttre. Det är Gamla
Vatten-reservoiren, numera gagnlös och sannolikt inom kort endast
ett minne. Emellertid fanns det en tid, då man ifrigt
längtade efter hans fullbordan. Det var före 1787, då man hade
rätt svårt för att få sig ett glas godt källvatten. På
Ram-bärget och vid Kvillebäcken funnos väl ett par bra källor,
men till dem var vägen lång. Bekvämare blef det dock,
sedan en företagsam man, Magnus Rebba, hittade på att forsla
vatten in till staden i tunnor, från hvilka lian på
Rådhusgården hvarje morgon kl. (J sålde det till 1 öre kopparmynt för
kannan. Konkurrensen uteblef ej häller här, om den också
lät vänta på sig, ty 12 år senare hade en vnttenhandlarc från
Öfverås till inncvånarnes storn tillfredsställelse fått tillstånd
att med sina vattentunnor slå sig ned vid Lejonbryggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
