- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
21

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan till England

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framför oss. Då vi anlände till Göteborg, togos vi om
hand av några missionsvänner, som hade berett oss
bostad och som under vår vistelse i staden omhuldade
oss på bästa sätt. Följande dag på eftermiddagen
fortsatte vi vår resa till London, dit vi efter en ganska
stormig färd anlände på tisdagen, ett par dagar
försenade.

Tullen kommo vi igenom utan att behöva öppna ett
enda kolli, sedan tulltjänstemännen genom kaptenen
och skeppspapperen fått veta, att vi voro missionärer
på väg till Afrika. Missionärer åtnjöto stort anseende
i England, och man tog för givet, att de medförde
varken sprit eller tobak. Några tullmän hjälpte oss t. o. m.
i land med vårt föga omfångsrika resgods. Och så
voro vi äntligen i England.

Då droskkuskarna sågo, att tullmännen voro så
artiga mot oss, trodde de tydligen, att vi voro riktiga
stormän, och var och en ville ha oss med i sin droska.
Vi utsågo en, som såg hygglig ut. Vårt resgods
placerades på taket, och sedan vi givit kusken ett kort med
adressen »Doktor H. Grattan Guinness, Harley House,
Bow Road, Bow, London E.», bar det i väg genom
Londons myllrande gator. Allt föreföll oss nytt och
främmande. Det var så mycket att se. Efter många
omvägar och bukter stannade droskan slutligen framför
Harley House. När vi stego ur för att se efter, om
vi verkligen voro framme, fingo vi se missionär
Engvall stå uppe på balkongen och vinka åt oss. Men om
vi ej vetat, att det var han, skulle vi icke ha känt igen
honom, så förändrad var han. Ehuru han ännu såg
betydligt klen ut, var han dock uppe och kunde t. o. m.
vistas ute i staden ibland. Det blev nu å ömse sidor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free