- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
104

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strävsam vandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

maste mål, voro Appell, författaren och John Mack.
Vi voro försedda med solhjälmar, vita paraplyer,
fodrade med grönt, ränsel på ryggen och en vattenflaska,
hängande vid sidan, allt för mycket belastade för
Kongos hetta och dess höga backar. Men vi voro
oerfarna, hade små resurser och ingen läromästare. Appell
var tysk, nervös och en oberäknande gåpåare. John
Mack var långmodig och långsam. Själv torde jag ha
varit något mitt emellan. Vi marscherade i raskt
tempo. Vägen gick i slingringar utmed flodstranden,
uppför och utför branta backar. Det långa gräset var
besvärligt, emedan det alltjämt piskade oss i ansiktet,
så att vi måste hålla handen emot för att söka skydda
oss. Det hade gått i frö, och fröna med sina
taggar och hullingar höggo sig fast i kläderna och åto
sig in till bara kroppen, där de skavde och vållade
mycket obehag. Efter en kort vandring träffade vi på
en inföding i sin kanot. Då tyckte Appell, att vi skulle
låta honom ro oss. Jag samtyckte och John följde
snällt med. Appell gav negern en portugisisk slant med
tillsägelse att ro, bara ro. Negern paddlade och
stönade, som om det gällde livet. Nu och då stannade
han och mumlade på bruten engelska: »Det var för
litet pengar.» Strömmen var rätt stark, uppehållen
blevo allt tätare och farten allt långsammare. Appells
tålamod tog slut. Vi hoppade i land och voro i väg,
innan den svarte mannen hann säga ett knysst. Det
var förvånande kvavt och kvalmigt i det höga, täta
gräset. Färden gick fort och svetten flöt i takt med
stegen. En gång hoppade jag över en stor svart orm,
som stannade och reste huvudet en meter i luften.
Men innan han hunnit anfalla, befann jag mig redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free