- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
108

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strävsam vandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

het. Långbåt fick en skorpa till för sin omtanke, vilket
kom honom att också se riktigt belåten ut. Jag drack
ur alla fyra äggen råa, åt en skorpa till och drack
mera vatten.

Efter en stund började maten verka. Jag kände mig
uppiggad. Långbåt tog flaskan, gick till floden och
fyllde den, kom igen och sade: »Massa, gå!» Så lyfte
han upp bördan på sitt huvud och gick, och jag följde
efter. Nu bar det uppför igen. Och nu visste jag, att
det gick uppför Palabalaberget, som missionär
Eng-vall hade talat om som ett förfärligt svårt berg, vilket
många missionärer gått sig trötta på. Jag undrade,
huru det skulle gå för mig, ehuru jag nu kände mig
betydligt starkare efter måltiden. Vi gingo ett långt
stycke, innan Långbåt utvalde en viloplats. Men då
kändes det verkligen gott att få sätta sig och taga sig
en klunk vatten och torka svetten. Det föreföll mig,
som om vi suttit blott en liten stund, då Långbåt stod
upp och sade sitt »Massa, gå!» Nästa gång tyckte jag,
att han dröjde väl länge, innan han gjorde halt. Jag
försökte sträva en stund till men kunde ej hålla ut
utan tog honom i armen och gjorde tecken, att jag
ville vila. Han satte ned sin säck och räckte mig
flaskan, varpå jag drack och torkade svetten. Detta
upprepades några gånger till, och för varje gång blev
avståndet kortare mellan viloplatserna. Omsider tog
vattnet i flaskan slut. Jag lade mig då raklång på
gräset och var så torr i mun och hals, att jag ej
kunde spotta.

Långbåt satte nu ned sin säck, lade av sig ränseln
och sprang utför sluttningen mot en ravin med skog
i botten, under det jag tänkte: »Skall det bli så här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free