- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
147

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök med åsnetransport

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

aldrig så liten, stack åsnan i väg utefter den, om
föraren icke var påpasslig. Och då föraren sökte hejda
henne, så skyndade hon på allt vad tygen höllo, för att
han icke skulle komma förbi henne. Kom han henne
för nära, så slog hon bakut och sparkade honom på
benen, så alt han stundom blev liggande och skrek och
jämrade sig en lång stund. Under tiden hann hon ett
stycke i förväg. Stigen var smal och gräset på ömse
sidor högt och grovt och åsnans börda var bred, varför
det var svårt att komma förbi henne. Och när det
äntligen lyckades, där gräset var något lägre och
glesare, att komma förbi och att få åsnan att vända om,
så fick han henne knappt att flytta fot om fot. Då
ville hon bara lägga sig. När han så efter mycket
besvär fått henne tillbaka till »stora vägen», så kunde
han vara nästan säker på, att hon travade i väg åt
galet håll, såvida han icke hann förbi henne och så
lyckades vända henne åt rätt håll. Då blev det samma
lek om igen. Då hade tröttheten helt försvunnit.
Under tiden måste den övriga delen av sällskapet vänta.
Satte han grimskaft på henne för att leda henne, så
satte hon alla fyra i marken och rörde sig ej ur fläcken.
Tog han i hårt och ville tvinga henne med, så hände
det, att hon gjorde så förtvivlat motstånd, att bördan
drog henne baklänges omkull på marken. Då måste
han sadla av och lasta om, vilket tog en rundlig tid i
anspråk. Och då än den ena, än den andra åsnan
spelade dylika spratt, hann man ej långt för dagen. Icke
sällan hände det, att en åsna snavade just vid kanten
av en brant sluttning och ramlade utför, varvid såväl
åsnan som packningen skadades mer eller mindre. En
gång skadades en åsna så svårt, att hon måste skjutas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free