- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
148

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök med åsnetransport

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

varefter krumännen förtärde en del av köttet och bytte
bort det övriga till infödingarna. Då en åsna på ett
eller annat sätt blivit satt ur funktion, måste hennes
börda antingen delas upp på de andra åsnorna eller
infödingar anskaffas att bära godset till närmaste by
eller station, eller också måste vakt kvarlämnas, tills
man hann hämta det. Och vanligen var det rätt svårt
att få någon att stanna, ty krumännen voro så få, att
de fruktade för infödingarna. Och isynnerhet voro de
rädda för att vara bundna av godset, ifall de skulle
behöva fly. Efter någon tids strapatser och
umbäranden dog den ena åsnan efter den andra, till föga sorg
vare sig för missionärer eller krumän.

Ett vackert drag hos åsnorna var deras
sällskaplighet. De sökte sig alltid till människorna. Där folk
samlades, där ville de vara med. Då man samlades till
gudstjänst på söndagsförmiddagen kommo vanligen
även åsnorna tillstädes och togo ljudligt del i synnerhet
i sången. Det var särskilt en sång, som mycket
intresserade dem. Refrängen lydde: Zintaudi, yimbila
(gossar, sjungen). Så snart man kom till denna refräng,
hovo åsnorna upp ett ljudligt wua, wua, wua, vilket
åstadkom munterhet inne i församlingen. Ledde man
bort dem, så kommo de strax igen. Slutligen måste
man binda dem på så långt avstånd från lokalen, att
de ej kunde störa sammankomsten.

Åsnorna voro också ett slags vakter, ty när
leoparder, schakaler och hyenor om nätterna voro närgångna,
så samlades åsnorna uppe vid boningshuset och skreko
med full hals, så att alla måste vakna. Man fick då
sätta tofflorna på, taga bössan i handen och begiva sig
ut på jakt, vilken stundom lyckades. Första gången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free