- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
212

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan vägvisare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

tänkte, att baptistmissionen på norra stranden redan
hunnit anlägga en station så långt upp som vid
Manyanga, där floden upphör att vara segelbar utom
på kortare sträckor.

Det var emellertid med ängslan och oro mina
kamrater motsågo morgondagen. Vi skulle då komma in
i Lukungadalen, där de för icke länge sedan blivit
bortjagade och varit nära att få släppa livet till. Detta
hade jag hört omtalas redan vid Palabala, ehuru de
uppenbarligen trodde, att jag svävade i lycklig
okunnighet om saken. Jag låtsade icke heller om, att jag
visste något, utan framhöll blott, att Gud säkert skulle
hjälpa oss eller i alla händelser hans vilja ske. Största
anledningen till deras oro var dock icke fruktan för ett
eventuellt överfall utan tanken på våra krumän, som
varit med vid det förra överfallet. Huru skulle de
komma att förhålla sig, när vi kommo till
Lukunga-floden? Endast morgondagen kunde giva klart besked
angående den saken. När jag, bröderna ovetande, tänkt
mig in i den föreliggande situationen, förstod jag klart
anledningen till, att de så ängsligt sökt efter en annan
väg, på vilken de lättare kunnat komma över
Lukungadalen och uppnå Ndunga uppe på höjderna bortom.
Men olyckligtvis fanns det ingen annan väg. En sådan
hade visserligen funnits, om vi förlagt färden långt in i
landet, men resan skulle då ha tagit längre tid, vilket
varit oförenligt med vårt syfte att genaste vägen och
fortast möjligt uppnå Stanley Pool. Mellan oss och
Kongofloden låg endast vildmark. Vi befunno oss alltså
på den enda väg, som ledde till målet.

När morgonen bräckte, låg en tät dimma över
trakten. Vi gjorde oss därför ingen brådska. Det var, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free