- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
214

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan vägvisare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

214

hade forslat dit upp förut. Med den skulle vi fara
omkring på sjön och på floden. Om de då ville förtjäna
mycket tyg, så skulle de få bära många bördor åt oss.
Ja, det skulle de göra, ty tyg ville de ha. Men när
skulle de få börja? Det skulle vi tala om för dem
efter några månader. De syntes intressera sig för vår
plan, ehuru vi ju visste, att de icke voro så synnerligt
pålitliga. Då vi skulle bryta upp, frågade vi, om de
visste, var Ndunga var beläget och huru vi skulle hitta
vägen dit. De pekade då på en hög, lång ås, beströdd
med byar, och sade: »Där är Ndunga och detta är
vägen dit. Nere i dalen», tillade de, »är en stor flod och
på andra sidan av den finnas många stora byar. Men
människorna där äro krigiska och elaka.» Det var
ganska vanligt, att folket sades vara svårare längre
bort, vilket kunde vara sant ibland men icke alltid.
Vi hörde efter en vägvisare. En sådan är alltid bra att
ha med sig, även om han icke särskilt behöves för att
visa vägen. Vägvisaren presenterar en i de olika
byarna, underrättar folket om, att man farit fram på ett
hyggligt sätt, växlat presenter med deras hövdingar
och betalt bra för för allt, som man köpt. Men
infödingarna äro icke alls angelägna att följa med och
visa vägen, ty om anledning till missnöje med dem
skulle uppstå, så kunde folket i de främmande byarna
söka sak med vägvisaren och hans by. I de flesta fall
bör man därför vända sig till hövdingen med begäran
om vägvisare. Är hövdingen riktigt belåten med sin
present, så händer det, att han följer med själv. Nu
sades det emellertid, att vi icke behövde någon
vägvisare, emedan det fanns blott en väg till Lukunga.
Därifrån fanns det visserligen flera vägar till Ndunga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free