Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan vägvisare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
men då kunde vi ju få vägvisare i Lukungabyarna.
Varken övertalning eller löfte om ordentlig belöning
hjälpte. De vågade helt enkelt icke, fastän de icke
ville säga det. Detta tydde på, att det kunde ligga
någon sanning i deras omdöme om folket i
Lukunga-dalen.
Våra förhoppningar sjönko härigenom betydligt.
Inom oss suckade vi till Gud om hjälp och vägledning,
varefter vi fortsatte vår färd utan vägvisare. När vi
kommo till slutet av platån och begynte nedstigningen,
hade vi en vacker och vidsträckt utsikt både över
Lukungadalen och Ndungabergen i fjärran. Till vänster
sågo vi långt bort Kongoflodens breda och glänsande
vatten. Dalen var mycket bred och full av byar från
Kongofloden ända långt uppåt höger, där en kulle vid
en krök av floden och dalen begränsade utsikten.
Floden kunde vi icke se, men en grön, kraftig skogsrand,
som slingrade sig över slätten i otaliga bukter, utvisade,
var vi hade den. Många tankar upptogo oss under
vägen utför sluttningen. Skulle vi lyckas stifta
vänskap med folket och komma igenom? Eller skulle vi
bli drivna tillbaka och nödgas fly en gång till? Eller
skulle vi bli lömskt överfallna och nedgjorda? Skulle
våra krumän lämna oss och fly, om fientligheter
ut-bröte i byarna? Dylika frågor dansade runt i våra
huvud, medan vi gingo utför sluttningen. Faran skulle
emellertid komma från annat håll och på annat sätt,
såsom jag redan förut antytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
