- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
345

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya vänskapsband knytas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

till den vite mannen och fä buffelkött, så trodde de
först, att detta var någon snara, som de borde akta sig
för. Men så kommo de överens om att gå ut och se
efter. Nu hade de sett, att buden talat sanning, och
detta hade botat dem från deras dumma tankar. Nu
förstodo de, att den vite hövdingen var deras vän. Och
de anhöllo att få vara hans vänner. Om han någon
gång komme att behöva deras hjälp, så behövde han
endast sända dem bud, ty de hade många män och
många gevär, och på deras mark funnos de hårdaste
och tyngsta stenar, som med fördel kunde användas i
stället för kulor och hagel. Därför voro deras byar
fruktade vida omkring.

När de talat till punkt, gick jag fram till dem, tog
dem i hand och förklarade, att efter den stunden skulle
vi hålla ihop som goda vänner. Härvid gick ett
bifalls-sorl genom hela skaran och alla ropade i korus:
»Mbote kwandi» (Det är bra). Sedan anmodade jag de
två stora hövdingarna att skyndsamt utvälja fjorton
starka bärare åt mig. Om en kort stund voro dessa
fjorton utsedda och fingo sina bördor sig tilldelade
genom Johns försorg. Under tiden visade jag
hövdingarna, vad folket i byarna på höjderna borde få och
vad som borde tillfalla folket på andra sidan floden.
Till sist lade jag hövdingarna på hjärtat att draga
försorg om att fördelningen skedde rättvist.

Då jag stod i begrepp att säga dem farväl, viskade
de två hövdingarna något till varandra, varpå den
ene vände sig till folket, höjde ena handen, gjorde
med den en stor gest och ropade samtidigt:
»Frambären edert tack till den vite hövdingen!» Till
svar rungade det från hela skaran: »Vi tacka dig, o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free