- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
344

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya vänskapsband knytas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

männens land för all undervisa folket i detta land om
den levande Guden i himmelen, att han älskade alla
människor, emedan han skapat dem alla och därför
ville göra dem lyckliga både för detta och det
tillkommande livet; att vi redan upprättat stationerna
Banana, Palabala, Mbanza Manteke, Mukimbungu och
slutligen Lukunga; att jag vistades vid Lunkunga,
medan jag väntade, att flera vita män skulle komma med
nya krumän, varefter jag skulle följa med till Kintamu;
att medan jag sålunda väntade, det blev för långsamt
att sitta vid stationen var dag, varför jag somliga
dagar hälsade på i byarna och kanske snart skulle
komma och hälsa på även i deras byar; att jag somliga
dagar gick ut på jakt, emedan jakten beredde mig
tillfälle att ge folk kött att äta, vilket de alla tyckte om.
Härvid sågo de svarta på varandra och smackade eller
grymtade belåtet. Nu hade vi fällt åtta stora bufflar,
som skulle fördelas mellan dem, sedan vi tagit undan
tjugusex bördor för byarna närmast Lukunga. För
att transportera dessa bördor önskade jag från vardera
gruppen erhålla sju man eller tillsammans fjorton. När
Lutete slutat sitt tal, frågade han, om de hade hört och
förstått alltsammans, varpå de i korus svarade ja.
Därpå frågade han, om de voro villiga att lyda den vite
hövdingen, varpå de också svarade med ett samfällt ja.
Nu togo hövdingarna till orda och höllo ganska långa
tal. De sade, att de i likhet med många andra trott,
att den vite mannen var farlig och att det var säkrast
att hålla sig undan. De hade också hållit med dem,
som sagt, att det vore bäst att döda den vite mannen,
taga hans ägodelar och bränna upp hans by. När de
på förmiddagen fingo bud, att de skulle gå ut på slätten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free