- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
97

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nattlig lejonjakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

huset. De levande voro tydligen som bäst i färd med
att äta upp de döda. Det var en vildmarkstragedi, som
utspelades alldeles inpå knutarna. Men uttröttade, som
vi voro, gingo vi till sängs och sovo gott till morgonen.

Morgonen hade bräckt och solen hade höjt sig över
synranden, då vi återvände från John Blunds land,
något yra i huvudet att börja med. Men om några
ögonblick klarnade det för oss. Liksom på överenskommelse
hoppade vi på en gång upp ur våra sängar, fingo i hast
på oss tofflor och hattar och ilade som stormvinden
ut genom dörren. Krumännen hade krupit in i sin
hydda för att sova färdigt. På gården lågo en hel del
slocknade eldbränder, som tydde på, att ovälkomna
djur varit på besök även sedan vi somnat. Vi sågo
icke till en enda människa men hörde samtal bakom
det nya huset. Vi gingo genast dit, ty det var
egentligen dit vår nyfikenhet drog oss. Där funno vi John,
Luemba och pojkarna i samspråk med Lutete. Han
hade undrat, vad de två skotten mitt i natten betydde.
Han kunde icke få någon ro. Så snart det blev ljust
nog, begav han sig i väg för att utforska orsaken. Han
blev högligen förvånad över att finna skeletten efter
två stora lejon. Det var dock icke upptäckten av
lejonen i och för sig, som förvånade honom, ty han hade
själv vid flera tillfällen sett sådana, utan vad som
förvånade honom var att finna dem så nära
människoboningar. De brukade annars hålla sig på vederbörligt
avstånd. Tvivelsutan hade den starka lukten av så
mycket kött jämte de talrikt församlade rovdjuren
utövat för stark dragning på dem. I byarna hade eldar,
dans och musik hållit alla rovdjur på avstånd. Och
sedan allt detta upphört, höllo sig alla inomhus, där

Äventyr l Central-Af rika. II.

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free