Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stationen inhägnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
ligt täckt utseende, liksom en härlig ram omkring en
vacker tavla. Vi kände oss så hänförda, då vi
betraktade denna fyrbåk, varifrån Guds ljus skulle utstråla
och upplysa bygdens folk, att vi på stående fot sjöngo:
»Hållen fästet, tills jag kommer». Sedan satte vi oss
ned och sjöngo flera sånger, medan solen gick ned i
en slöja av moln. Då återvände vi och trädde genom
den nya porten in i »Vata dia Nzambi» (Guds stad).
Här kände vi oss hemma, ty vi visste, att Gud bodde
här. Vi sovo ock ovanligt skönt den natten.
På natt följde morgon. Vi stego upp jämförelsevis
tidigt, gjorde vår toalett och gingo sedan ut för att se
oss omkring. Det var, som om vi kommit till en ny
plats. Vi gingo fram och tillbaka några varv. Vart vi
vände oss, fanns en vilopunkt för ögat. Vi voro
omgivna av en »levande mur», som växte och skulle
växa sig starkare för varje år. En källa med
»springande vatten» fanns också inom inhägnaden, och
strömmen från den källan underhöll oss med härlig musik.
För alt ytterligare försköna platsen fingo krumännen
efter frukosten putsa staketet genom att i toppen
jämna alla stolpar, så att de blevo lika långa. För att
försvåra klättring eller hopp gjordes alla stolpar spetsiga.
Grindstolparna förstärktes med grova slanor, som
fästades vid stolparna med grovt bandjärn. Över
grindarna byggde vi starka permanenta »äreportar», som
kunde fyllas med palmgrenar eller annat grönt vid
högtidliga tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
