Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sista stora jakt vid Lukunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR SISTA STORA
JAKT VID LUKUNGA.
Inhägnadsarbetet var nätt och jämt avslutat, då
tvenne budbärare med lätta bördor anlände från
Mukimbungu. Då de sågo det höga och starka
staketet, förklarade de, att de gärna skulle stanna över
natten. På morgonen samma dag hade de lämnat
Mukimbungu och hade rastat blott två gånger under vägen.
De båda männen medförde mycken post, bl. a. ett
brev från Fredericksen, vari meddelades, att Ingham
ej kunde vara vid Lukunga förr än tidigast om sex
dagar. Nu hade redan en dag gått, alltså hade vi fem
dagar till vårt förfogande. Om vi antogo, att han i
lyckligaste fall kunde komma på aftonen den femte
dagen, så hade vi fyra dagar på oss. Vi beslöto att
under första dagen stanna hemma för att utföra en del
kompletteringsarbeten i det nya huset. Den andra
dagen skulle användas till jakt, enligt vårt löfte till folket.
Tredje dagen skulle användas till torkning av kött och
till andra nödvändiga värv. Fjärde dagens eftermiddag
skulle vi skjuta pärlhöns, så att vi skulle få något
riktigt fint att bjuda vårt främmande på.
På eftermiddagen kom vår trogne Lutete. Han var
punktlig som ett urverk, när något uppgjorts med
honom. Jag sade honom, att vi kommit överens om att
gå ut på jakt »i övermorgon», och att jag önskade veta,
var han ville föreslå, att vi skulle jaga. Jag kände ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
