- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
132

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första vita kvinnan vid Lukunga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

var just, vad den var ämnad till. Den var ju icke
heller hans privata egendom, ty han hade av
missionsvänner fått pengar att använda för missionsändamål,
och det var för sådana pengar han inköpt
medicinlådan. Han hade för övrigt rekvirerat mera medicin
och instrument, som voro på väg ut. Detta var en
hugnesam underrättelse, ty jag visste, att det skulle
bliva mer och mer vanligt bland folket att anlita »Guds
vite män» i tider av sjukdom och nöd. Ingham tyckte,
att jag också borde ha en medicinlåda med ty
åtföljande instrument jämte en bok om kirurgi och medicin,
och erbjöd sig att härom skriva till vänner i England,
om vilka han visste, att de gärna skulle göra en dylik
uppoffring för att bistå en missionär i hans arbete.
Han skrev också dagen därpå, och lådan kom sedan i
sinom tid och blev mig till mycken nytta.

När jag slutat, fick Banks taga vid och berätta om en
jaktfärd, vilket han gjorde på ett så medryckande sätt,
att tiden liksom flög. Sedan berättade han om ett
bybesök, som vi hade gjort tillsammans. Dessa skildringar
intresserade de nykomna ofantligt, ehuru bybesöket
intresserade fru Ingham mest.

Slutligen fingo Inghams berätta, huru de haft det
på vägen upp samt huru det stod till på stationerna.
Då var det Banks’ och min tur att fråga om allt, som
intresserade oss. Vi fingo veta mycket. Bland annat
berättade fru Ingham, att hon flera gånger varit så
rädd, att hon icke vetat, vad hon skulle taga sig till.
Hennes hängmattbärare släpade henne ofta i vatten
vid passerandet av bäckar och floder, vars vattenstånd
på grund av regntiden var mycket högt. En gång
släpade mattan så djupt i vattnet, att fru Ingham måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free