- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
137

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några interiörer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

Med ganska litet kan man framlocka trevnad omkring
sig, om man bara vet huru. Och ingen vet detta så
bra som kvinnan. Naturligtvis vet jag, att det finns
kvinnor, som måste anlita s. k. smakråd. Men de
kvinnor, som komma ut på missionsfältet, ha i regel från
barndomen fått vänja sig vid att »litet måste räcka
lång väg». Fru Ingham var en duktig kvinna, av
vilken jag lärde rätt mycket under den korta tid, som
jag hade tillfälle därtill. Hon var också hjälpsam.
Hon visste, att jag inom kort skulle ut på långresa,
därför passade hon på att se igenom mina kläder och
laga upp dem. Detta varsnade jag först efteråt och
tyckte då, att det var förargligt, att jag icke hade
observerat det förr, så att jag fått tacka henne. Men
lyckligtvis fick jag tillfälle därtill längre fram.

Efter några dagar kom en liten karavan upp till oss
och hade med sig varor för Ingham samt för Övre
Kongo. Den hade också post med sig, bl. a. ett brev
från dr Sims, vari Banks anmodades att komma ned
till Banana för att taga hand om »Livingstone» och
transporten av gods uppför floden, emedan Smith med
fru skulle resa hem och stanna hemma, till följd av
att fru Smith icke kunde trivas i Kongo. Banks var
icke vidare glad över att gå ned till Banana, ty han
hade hellre velat fortsätta längre in i landet, men
han hade icke något val. Hans uppgift vid Lukunga
var fylld. Vid Banana behövdes en man, som förstod
sig på båtar, och för tillfället var han den ende, som
satt inne med detta förstånd. Han packade sina saker
och följde med bärarna nästföljande morgon. Till en
början saknade jag honom mycket, ty vi hade haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free