- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
138

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några interiörer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

det ofantligt trevligt tillsammans och kommit så bra
överens i allt.

Med samma post kom ett brev från Clark, vari han
omtalade, att han lyckats värva krumän och att han
snart skulle starta för Lukunga och Övre Kongo. Han
anmodade mig att hålla mig beredd, ty han komme
icke att dröja mer än högst en dag vid Lukunga. Detta
var för mig ett mycket uppmuntrande budskap, ty
nu nalkades den stunden, då jag skulle få vara med
om att tränga in i ett okänt land. Jag kände mig icke
längre bunden vid Lukunga, enär denna station blivit
besatt med en ny chef och jag ej längre hade någon
uppgift där. Dock må ingen föreställa sig, att jag var
avundsjuk på Ingham för att han fick sätta sig ned
vid en station, som jag huvudsakligen arbetat upp;
tvärtom beredde det mig en särskild tillfredsställelse,
att det förunnats mig att såväl genom stationsbygget
som genom umgänget med folket bereda väg för
Ing-hams och hans hustrus arbete. Och denna
tillfredsställelse blev ingalunda mindre, då jag märkte, att den
nye chefen mycket väl insåg, att jag faktiskt många
gånger riskerat mitt liv för att vinna detta mål.

Medan jag väntade på Clark, följde jag makarna
Ingham till flera av de närmaste byarna för att
presentera dem, vilket väckte ofantligt stort intresse hos
de infödda. Folk samlades i stora skaror, särskilt för
att få se den vita kvinnan. Vid vår ankomst fanns
det alltid någon, som utropade: »Kommen hit, ty en
vit kvinna har anlänt!» Kvinnor och barn voro i
synnerhet nyfikna, närgångna och frågvisa. Genom fru
Ingham kommo vi in på samtalsämnen, som annars
skulle ha varit så gott som bannlysta. Bland mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free