- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
163

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje marschdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

dagar åt männen utan att behöva använda något av
vårt gods, som vi så väl behövde spara. Dessutom
fingo männen spara sina fötter i början av resan. Vi
fingo taga skadan igen sedan. Charlie — kocken —
fick följa med männen och hämta ett stycke fint
kött att steka biffar utav, och innan vi hade tält
och sängar i ordning, var Charlie tillbaka. Medan vi
tvättade oss och bytte om underkläder, tillredde han
köttet, och så åto vi frukost och middag på en gång,
ty vi kunde icke tänka på att få äta något mer innan
kvällen. Medan vi åto, kom den ena köttbördan efter
den andra och lades ned på marken, så att platsen
snart påminde om en köttutställning. Att torka det
var för krumännen ett intressant arbete, och det
intresserade även Clark och mig att åse det. Sedan Clark
och jag slutat vår måltid, lade vi oss att vila på våra
tältsängar, varvid Clark gav luft åt sina känslor i
följande ord: »O, så härligt att vara i Afrika, eller vad
säger du?» »Det är härligt!» svarade jag. Genom den
breda tältöppningen kunde vi se nästan hela lägret och
ut över den oroliga floden, som dock mitt framför oss
flöt jämförelsevis lugn. Flodhästar förekommo i
riklig mängd. De kommo upp med huvudet över
vattnet, öppnade sina väldiga gap och gruffade, så att
luften darrade. De kommo dock icke i land utan höllo
sig på behörigt avstånd. Och vi kände ingen frestelse
att skjuta på dem, ty vi hade mer än nog med kött.

Efter en stund kom en kanot i land med några
infödingar i. Av dem fingo vi veta, att det gick en väg
rakt uppför det branta berget till platån, varest det
fanns många stora byar. De svarta visade oss också
vägen, en liten anspråkslös stig. Den var svår uppför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free