Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Equatorville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försök till nattliga överfall gjordes mycket ofta, ibland
flera gånger i veckan, men till mina vänners heder
blevo de alltid utan resultat.
En dag, när jag satt vid mitt middagsbord,
anstormade en stor skara från en avlägsen by och avfyrade
hundratals skott mot mitt hus, så att småstenarna,
varmed deras flintlåsgevär voro laddade, veno omkring
huset. Mina män hade redan flytt in i huset, såsom
de blivit tillsagda att göra vid annalkande fara. Sedan
bombarderingen pågått en stund, gick jag försiktigt ut
för att se, vad som var att göra. Men så snart jag
visade mig med mitt välkända magasinsgevär, grepos
fienderna av en sådan förskräckelse, att de flydde hals
över huvud inåt skogen. Soldaterna kommo nu
rusande och ville förfölja dem, men då jag ansåg detta
vara ett allt för stort vågspel, gav jag dem befallning
att återvända till sina arbeten. Infödingarna hade
under flykten icke stannat, förrän de återkommit till
sin by, där de berättade om den fasa, som grep dem, då
de fingo se »Engeleso» komma med den förfärliga
bössan. Den underbara bössan med 16 skott, den
skjutskicklighet, som jag ådagalagt vid jakt, samt den
omständigheten, att jag aldrig tycktes sova, voro problem,
som infödingarna icke kunde lösa. De brukade ibland
fråga mina män, om jag aldrig sov. Mina män svarade,
att jag nog sov, men samtidigt var jag så vaken, att
ingen kunde överrumpla mig. Infödingarna antogo,
att det var andar, som väckte mig i god tid, då någon
fara hotade, och de trodde, att dessa andar stannade
kvar, tills faran var över. Ryktet visste även förmäla,
att om fienderna envisades att tränga på, så vredo
andarna huvudet av dem. Infödingarna omtalade själva dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
