- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
261

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Equatorville

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rykten för mig, antagligen i den fåfänga förhoppningen,
att de skulle kunna leta ur mig något. Dagen efter
överfallet kommo hövdingarna från de fientliga byarna till
mig med stora mängder livsmedel för att försona sig
med mig. De bådo om förlåtelse för sitt tilltag och
anhöllo att få vara mina vänner såsom de andra
byarnas hövdingar. Mitt svar blev, att om de menade
allvar, så skulle jag taga emot deras presenter och bliva
deras vän, ehuru jag annars tänkt att söka upp dem i
deras by och straffa dem. Nu var jag dock glad, att jag
slapp företaga en dylik straffexpedition — ty jag var
en fridens man, ehuru jag därför icke var att leka
med. Synbarligen gladde det dem likaväl som mig,
att tvisten kunde uppgöras i godo. Då jag förklarade,
att jag framdeles under mina jaktfärder skulle hälsa
på i deras by, syntes detta bereda dem verklig glädje.
När jag till sist frågade dem, om det var deras fulla
allvar, att de ville vara mina vänner, fingo deras
ansikten ett uttryck av djupt allvar; de föllo på knä, lyfte
upp min ena fot och slickade i sig stoft av skosulan.
Här såsom i Nedre Kongo var således detta det sätt,
varpå de avlade ed på att de ville vara mina vänner.
Från den dagen voro de alldeles förändrade och visade
mig oskrymtad vänskap. Från deras byar fingo vi
också de första skolgossarna, när vi kunde taga emot
sådana.

Det var ett underligt liv jag förde denna tid. Det
var verklighetsromantik. Faror och äventyr växlade
om så snabbt, att jag sällan hann känna mig bekymrad
eller nedstämd. Av räddhåga kände jag icke ett grand.
Däremot var det ständiga nattvaket prövande. Emedan
jag var ensam vit, kunde jag aldrig få ens en timmes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free