- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
264

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Stanleyfallen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreställning om vad afrikaresande på den liden kunde få
vara med om.

Vedförrådet föranledde ett av de största bekymren,
ty ved voro vi tvungna att skaffa för varje dag. Ytterst
ogärna förbrukade vi hela förrådet, innan vi anskaffat
nytt, ty om vedförrådet tog slut, kunde vi icke
komma någon vart och kunde då lätt råka i fara. Vi hade
kommit in i ett synnerligen oroligt distrikt.
Vedförrådet hade krymt ihop så betydligt, att vi en dag blevo
tvungna att lägga till vid en synnerligen olämplig plats
för att taga in nytt. Kanoter med en å två
personer i smögo omkring här och där. De flesta av
våra män jämte Billington och Glenesk gingo i land
för att hugga ved, medan jag åtog mig att se om båten
och göra affärer med infödingarna, om de skulle
komma tillräckligt nära. Vi kommo överens om, att jag
skulle giva en viss signa], när jag ansåg, att de våra
måste komma ombord. Snart hördes ljudet av yxor
och sågar. Träd efter träd fälldes och förvandlades
till ved, och båtlast efter båtlast fördes ombord.
Infödingarnas kanoter kryssade försiktigt omkring och
kommo så småningom allt närmare. Slutligen kom
en så nära, att vi kunde anropa den och fråga,
varifrån den var, vart den skulle och vad ärende den
hade. Mannen svarade, att han icke kom
någonstädes ifrån och icke skulle någonstädes; han bodde
ensam på en ö. Han undrade, om vi ville köpa proviant.
Nå, det ville vi visst, om han blott ville lägga intill
vår båt. Han kom försiktigt närmare men vågade
icke komma alldeles intill. Vi sågo tydligt, att han
noga räknade oss, och förstodo därav, att han var en
spion, som kanske hade stora skaror bakom sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free