- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
265

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Stanleyfallen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därför försökte vi på allt sätt att locka honom till oss,
så att vi skulle kunna uppehålla honom och så bereda
tid för vedhuggningen. Då vi bådo att få köpa
proviant, höll han upp en klase pisanger och sade, att
det var det enda han hade, men han skulle fara hem
för att hämta mera. Vi läto honom förstå, att vi
först ville köpa den klase, som han hade; sedan kunde
han fara hem efter mera. Han var oss dock för slug.
Det var omöjligt att förmå honom att komma intill
ångbåten. Vi lyckades dock genom samtal uppehålla
honom rätt länge, vilket var bra för vedhuggningens
skull. Då det drog ut på tiden, blevo hans kamrater
tydligen oroliga för honom, varför några kanoter
började skymta fram bakom holmarna. Då han märkte
detta, sade han: »Nu skall jag fara hem och snart
komma tillbaka med mycket mat.» Därpå vände han
sin kanot och började ro av alla krafter samt försvann
slutligen bakom en ö.

Efter en kort stund började kanoter bli synliga från
alla håll. De närmade sig varligt och i spridd
ordning. Allt flera och flera kommo. Slutligen voro
några alldeles intill oss. De hade just ingenting att
sälja och voro därtill så dyra på det lilla de hade,
att vi ingenting kunde köpa. Jag köpslog dock med
dem, allt vad jag förmådde, för att uppehålla dem.
Skaran ökades mer och mer, så att floden började
bliva svart av kanoter och folk. Jag märkte, att de
började ordna sig. Från utkanterna stego män ur
den ena kanoten i den andra och närmade sig på detta
sätt varsamt ångbåten. Dessa män hade vapen men
inga åror. När jag ansåg, att det icke var rådligt
att dröja längre, gav jag den avtalade signalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free