Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagade av kannibaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrän jag ropade: »Bröder, ännu finnes en gnista av
hopp. Låt oss tömma packlådorna och hugga sönder
dem till bränsle. Det skall hjälpa oss att få leva några
timmar längre. Gå vi ändå till sist under, så är det
icke så noga, hur sakerna ligga, och lyckas vi komma
undan, så reder det sig nog på något sätt.» Det var ett
ljuvligt evangelium! Med blixtens hastighet voro
kamraterna nere i lastrummet, tömde ett par lådor och
höggo sönder bräderna till bränsle, som snart brann
under pannan, innan ångan hunnit sjunka.
Jag hade åtagit mig den ingalunda lätta uppgiften
att från fören pejla djupet och lotsa båten. Häri vann
jag sådan övning, att jag snart utan svårighet fann till
räckligt djupt vatten för att förhindra en grundstötning.
Även gick det lätt att väja undan för pilarna, ty för
att pilarna skulle nå fram, måste skyttarna rusa ut
ett långt stycke i vattnet. Ofta missräknade de sig,
kommo i tvärdjupt vatten, föllo och följde med
strömmen. Det var ett så växlande skådespel, att jag ofta icke
kunde undvika ett skallande skratt, som verkade
stimulerande ombord och åstadkom harm bland skarorna
i land. Jag antog, att mången i sin harm tänkte som
så: »Vänta du, tills vi få tag i dig, så skall du nog
skratta så lagom.» Det var dock icke så förordnat på
högsta ort. Den ena lådan efter den andra
förvandlades till bränsle, som i sin tur åstadkom ångkraft,
varigenom vi fördes framåt i vårt besynnerliga gatlopp. Vi
tyckte oss något kunna fatta, huru de vilda djuren
känna det, då de fly för jägaren. Slutligen återstodo
endast fyra bastanta lådor. Glenesk pekade på dem
och sade sorgset: »Där ligger vårt sista hopp.»
Utan att närmare tänka på det svarade jag: »Repa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
