- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
271

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagade av kannibaler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mod, broder, ty ännu finns det korn i Egypten.»
Jag hade knappt hunnit utsäga orden, innan
rodermannen ivrigt utropade: »Herre, där är ett stort
vatten.» Då vi sågo upp, syntes verkligen den breda
floden framför oss! Som genom ett trollslag förvandlades
allas utseende. Glädje och tacksamhet fyllde våra
hjärtan. Aldrig förr hade vi betraktat den annars av
tusende faror uppfyllda floden som en sådan kär vän.
Vi förnummo något av vad man kan förmoda, att den
dödsdömde erfar, då meddelande om benådning når
honom. Vi voro, som hade vi fått nytt liv, och
muntert sorl hördes över hela båten. Vi hade visserligen
ännu ett långt stycke kvar av den trånga passagen, som
här blev ännu trängre, men stränderna voro här nästan
ofarbara, varför infödingarna hade blivit efter. De
sista lådorna höggos sönder, och då den sista brasan
inlagts, voro vi ute i öppet vatten och till vår stora
glädje räddade undan en förskräcklig död. Vi styrde
genast snett utför floden för att så mycket fortare
komma ifrån både ön och fastlandet. De hopade
människomassorna på båda stränderna erbjödo ett hemskt
skådespel.

Där stodo de nu och sågo efter bytet, som gått dem
ur händerna, och deras förbittring gav sig uttryck i
väldiga tjut och ett förskräckligt larm, som följde oss
långt ut på floden. Vi å vår sida fröjdades och tackade
Gud för vår räddning. Men på vila var ej att tänka,
ty ångan skulle snart taga slut, och då voro vi åter i
fara. Vi styrde därför upp bakom en liten ö, där vi
funno en god landningsplats och där stora mängder
av torrt bränsle voro hopsamlade. En myckenhet
människoben och huvudskallar funnos där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free