Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Centrala ämbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 47
års förhandlingar, och som Karl IX redan vid kröningsdagen
1607 varit villig att medgifva1, och han tager sig därvid an-
ledning att uppräkna de poster, som härunder skulle inbegripas.
I första rummet skola, heter det, i Sverige finnas följande
höga ämbeten : drots, marsk, amiral, kansler och skattmästare.
Deras inbördes rang regleras bestämdt i denna ordning; för-
sta stånd och säte äger drotsen, andra stånd och säte marsken
o. s. v. De skola i sitt förvar hafva rikets regalier, kronan,
spiran, äpplet, svärdet, nyckeln och de öfriga kungliga kleno-
derna. Till dessa ämbeten skall konungen taga lämpliga män
af adlig och förnäm släkt 2.
Om någon reglering af de fem ämbetsmännens tjänstgö-
ring är således här icke fråga; drotsens plats stod för öfrigt
tom efter grefve Moritz’ död föregående år. Likväl har denna
punkt i privilegieförslaget sin märklighet äfven i organisationens
historia. Det är första gången, som dessa fem ämbeten och
inga andra i en officiell handling fullt otvetydigt sammanföras
till en särskild grupp framför alla andra — första gången, som
begreppet fem höga (riks)ämbeten (ej flere och ej färre) tyd-
ligt framträder3. Annu var det endast ett rangföreträde, som
härmed betecknades, och af de fem var det endast skattmästa-
ren, som gjorde verklig ämbetstjänst. Men om väl äfven de
andra bragtes därhän, då var därmed också utgångspunkten
gifven för en fördelning af administrationen på fem sektioner
under dessa fem såsom chefer.
Privilegieförslagets följande paragraf börjar med en be-
stämmelse om riksrådets medlemsantal. Det skall bestå af 25
personer, de fem nämnda ämbetena inräknade. Den gamla
landslagens tolftal är sålunda nu så definitivt öfvergifvet, att
konungen bestämdt fastslår denna mer än fördubblade siffra.
Han skall utnämna riksråden efter lagboken, i första rummet
bland infödda svenskar, men han förbehåller sig också rätt att
upptaga utländingar, om de befinnas för riket särskildt nyttiga
och behöfliga. Det är samma ståndpunkt, som 1602 kom fram
1 SRA III, s. 394, 407; Bergh, s. i5i.
2 Att detta, hvad marsken beträffar, ej fullt öfverensstämmer med de
särskilda bestämmelserna om hans tillsättning, har man ej observerat.
3 Jfr Centralregeringen 152} — IS94, s. 189, not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
