Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Centrala ämbeten - 1608 års förslag till adelsprivil. om riksrådet och ämbetena, »de fem höga (riks)ämbeten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aß NILS EDÉN
ligga nere. Under detta år uppträder nämligen Magnus Brahe
med titeln marsk. Denna värdighet, som varit på tal redan
1602, men då fått stå obesatt, har således nu verkligen blifvit
utdelad, men kanske närmast för att officiera vid kröningshög-
tidligheterna och alltså i dekorativt syfte och ej administrativt1.
Någon ämbetsverksamhet af den nye marsken synes icke till.
Först följande år framställdes ett förslag att gifva honom
åligganden i förvaltningen, och då af en alldeles speciell art.
I det första förslag om rusttjänstens ordnande, som konungen
framställde vid rådsmötet i Örebro 1608, ingick äfven en punkt,
att marsken jämte fyra andra män, valda af konungen och
rådet, skulle tillse, att rusttjänsten af hvarje adelsman blefve
utgjord med det antal hästar, som enligt fastställd proportion
belöpte sig på hans gårdetal2. Marsken skulle blifva ett slags
förtroendeman för konungen och adeln på samma gång vid
vapentjänstens reglerande.
Ytterligare utvecklades denna hans ställning i konungens
några veckor senare aflämnade fullständiga förslag till adels-
privilegier. Här framställes marsken såsom adelsuppbådets själf-
skrifne befälhafvare närmast konungen, och vid ämbetets be-
sättande äger konungen endast upprätta ett förslag af tre sven-
ske (blott i nödfall utländske) män, bland hvilka adeln själf
har att välja en. Marskens uppsikt öfver vapentjänsten är lika-
ledes närmare utförd till en ledning af de årliga vapensynerna
på af lagen bestämda platser, och konungen lofvar att väl förse
honom med förläning och besoldning, så att han kan utföra
dessa åligganden. Hans fyra medhjälpare i rusttjänstens reg-
lering nämnas också här, men såsom förordnade af konungen
ensam 3.
Marskens ämbete var emellertid icke det enda, som fått
en plats i detta privilegieförslag. Konungen har i förslaget in-
satt tvenne punkter, innehållande ingenting mindre än en öfver-
sikt öfver rikets höga ämbeten med flere nya organisatoriska
antydningar. Konungen försäkrar adeln om den företrädesrätt
till dessa ämbeten, hvarpå den hade gjort anspråk under 1594
1 Jfr Den svenska riksstyrelsens reorganisation 1594 — 1602, Hist. Tidskr.
1901, s. 216.
2 Bergh, s. 154.
3 Bergh, s. 158.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
