Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Centrala ämbeten - Rosengrenska förslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 NILS EDÉN
lagförslag visar, att konungens uppfattning om deras behöflighet
i statsstyrelsen nu var fullt stadgad. Å andra sidan gjorde han
dock ej heller här något för att gifva verkliga förvaltningsupp-
gifter åt dem bland dessa ämbeten, som hittills faktiskt saknat
sådana, och privilegieförslagets tanke att i viss mån reglera
öfriga rådsherrars tjänstgöring är här icke upptagen. I princip
har Karl IX kommit till insikt om nödvändigheten att modifiera
konungadömets personliga karaktär genom att insätta fasta stats-
ämbeten som dess organ, men fullt tillgodogöra sig sådana
ämbeten förmår han ännu icke.
Denna slutliga redaktion af Karl IX:s lagförslag torde få
gälla som uttryck för den ställning han under sina sista år intog till
frågan om regeringens organisation under de sista åren. Något
senare förslag om rådstjänst och ämbeten kom icke till stånd.
Men väl föreligger från annat håll ett aktstycke af denna art,
hvilket kan ytterligare belysa frågans läge i tidens åskådning.
Det s. k. Rosengrenska förslaget har äfven det i sin konungabalk
bestämmelser om riksråd och riksämbeten. När det blifvit full-
bordadt, är icke utredt; man känner endast, att arbetet börjats
på sommaren 1604 och fortgått äfven 1605. Med all säkerhet
var det färdigt redan före 16091 2
.
Det Rosengrenska förslaget begränsar rådets antal till 12,
såsom också adelns deputerade önskade år 1608. I rådets ed
är inflickad den märkliga bestämmelsen, att hvad det råder
konungen till rikets nytta, det äger han följa och intet företaga
utan samråd med och samtycke af samtliga riksens råd3. All-
deles efter orden kan den väl icke fattas, ty den skulle då för-
utsätta, att rådet alltid stode fulltaligt vid konungens sida; man
torde syfta endast på sådana viktigare frågor, i hvilka konungen
af gammalt plägat höra rådet. Förslaget ökar i så fall rådets
makt, men förändrar icke egentligen dess ställning i förvalt-
ningen3. Det samma gäller om det kapitel, som ger enskild
man rätt att emot konungen i vissa fall föra klagan inför rikets råd 4.
1 a. a., s. ix ff. ; Bergh, s. 104.
2 Kap. 7; a. a., s. 278.
3 I kap. 23 talas om att personer så väl inom råd som utom kunna
kallas till konungen; här förutsättas således de förra ingalunda alltid vara hos
honom. a. a., s. 291.
4 Kap. 28; a. a., s. 294 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
