Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - åter i normal ordning - Instruktion för kammarråden 1613 - Öfverste jägmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo NILS Kl)KN
befintliga riksråden att förestå regeringen i hans frånvaro \ men
huru denna varit affattad, är lika litet kandt som hvilka de
ifrågavarande rådsherrarne varit, och några viktigare spår har i
hvarje fall ej heller denna rådsregering lämnat efter sig.
Freden med Danmark löste ändtligen det tryck, hvar-
under Gustaf Adolf och hans män arbetat under hans första
regeringsår, och gaf styrelsen möjlighet att antaga en lug-
nare och mera ordnad karaktär. Konungen återkom i föria
delen af mars till Stockholm och stannade där ett halft är
och ett samarbete mellan honom och hans höga ämbetsmän
kunde taga sin början. Detta samarbete använde helt naturligt
icke i någon större utsträckning skriftliga former och har därföre
icke efterlämnat många direkta spar i källorna. Däremot kunna
vi se, huru samma grundsatser, som ledt konungen och hans
rådgifvare vid det första ordnandet af hans regering, taga sig
uttryck i nya åtgärder. I april 1613 utfärdades en instruktion
för kammarråden, hvilken reglerade arbetet inom kammaren och
väsentligt stärkte kammarrådens själfständighet i vården om
rikets finanser 3. Bl. a. föreskref konungen, att hädanefter inga
förlänings- eller gåfvobref skulle i kansliet utgifvas pa kronans
gods, innan vederbörande kanslitjänstemän hört sig för i kam-
maren, om ifrågavarande gods kunde umbäras fran kronans
bergsbruk eller slott och gärdar. Det var ett tydligt erkännande,
att konungen personligen icke längre kunde behärska kammar-
förvaltningens detaljer, och att kammarråden voro malsmän för
denna förvaltning med rätt och skyldighet att af eget initiativ
bevaka dess intressen. I juni erhöll raden af centrala ämbets-
män en tillökning genom utnämningen af en öfverste jägmästare,
Stellan Mörner4. Det sista återstående af de ämbeten, som
omtalas i Karl IX:s lag- och privilegieförslag, var därmed bragt
i verksamhet.
Den 20 sept, bröt konungen upp från Stockholm och be-
gaf sig öfver Uppsala uppåt Bergslagen samt därifrån i början
1 RR 1612, fol. 490 (dec.): Fullmakt för riksens råd att blifve här kvar
i Stockholm och göre och late uti K. M:ts frånvare, like som konungen vore
själf tillstädes. Endast denna rubrik finnes i RR.
2 Brefvcn i RR dat. Stockholm 1S/S—19,’9 1613.
3 Inslr. C. F., s. 23—26.
1 Fullmakt 27/e 1613, RR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
