Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - Hofrådsvärdigheten i ny gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING 1002—1634 III
hållare i Värmland och Bergslagen. Bland öfverläggningsäm-
nena var det betryck, hvarunder rikets finanser ledo, och såsom
ett af medlen att bringa dessa på bättre fotter angaf rådet, att
hädanefter vissa ordningar borde uppgöras för deras under-
håll, som blefve brukade i konungens och kronans tjänst, så att
hvar och en, som mottoge ett ämbete, måtte veta, hvilka inkom-
ster som därmed följde1. Det är samma princip, som uttalats
rörande rikets höga ämbeten i konungens försäkran och adelspri-
vilegierna, och den är här utsträckt till alla högre och lägre tjän-
ster. Genomföras kunde den naturligtvis endast så småningom.
Medan konungens förhållande till riksråden sålunda ännu
bibehåller de nedärfda formerna, uppträder vid denna tid på
nytt en värdighet, som förut varit afsedd att i viss mån supp-
lera riksrådens: hofrådsvärdigheten. Det sker redan under det
första året af Gustaf Adolfs regering, men under omständigheter,
som gifva titeln en väsentligt förändrad innebörd. Jakob van
Dyk, en holländare, som trädt i Gustaf Adolfs tjänst och är
1612 afreste till sitt hemland såsom dennes sändebud, förde
därvid titeln K. M:ts till Sverige hofråd och bibehöll den sedan
allt framgent2. 1 augusti 1614 förlänades värdigheten åt ännu en
nederländare, Jan Rutgers, hvars vid beställningens uppgörande
afgifna obligation finnes i behåll3. Han förbinder sig att gent
emot konungen och dennes stater och besittningar iakttaga till-
börlig trohet i alla rådslag och särskildt redligt utföra beskick-
ningar och andra uppdrag, som konungen kan lämna honom4,
1 Rådslaget finnes dels bland Rådslag, RA, dels i RR. Jfr Reg. öfver
rådslag, s. 174.
2 Instr. °j6 1612, s’/6 1613, -s,7 1614, Hollandica, RA; fördraget mellan
Sverige och Nederländerna 5/4 1614, Rydberg, Traktater, V, s. 230. En en-
staka gäng förekommer titeln för iifländaren Adam Schraffier (fullm. för fångs-
byte på danska gränsen ll/7 1612, Kungl. koncept, RA); men denne tituleras
annars kommissaries eller krigskommissaries (fullm. för ett gränsmöte S0;s
)6i2, RR, Suppl. ; Instr. för Gabriel Bengtsson, ståthållare på Reval, samt
Reinhold Taube och Adam Schraffier, kommissarier, rörande förhållandena i
Lifland, 18io 1612. Polonica, RA).
“ Original med sigill, dat. Narva 20/s 1614, Kanslihand/., Eder, RA.
4 » — — — spondeo — — — me. Sense Reg. M:ti ejusdemque reg-
nis ac ditionibus omnem fidem débitant in consultationibus ac consiliis nec
non in legationibus obeundis ac mandatis reliquis cum studio ac fidelitate per-
ficiendis pro virili probaturum».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
